”Det är en lottovinst att födas i Finland” är ett uttryck vi finländare fått höra många gånger. Vi har varit stolta över att alla som bor i Finland oberoende av bakgrund eller livssituation har rätt till en dräglig levnadsnivå och att alla tryggas rätten till vård, skola och omsorg.
Nu glider lottovinsten ur våra händer. I slutet av april fattade regeringen beslut om massiva nedskärningar i välfärden. Regeringen motiverar nedskärningsbesluten med att de här åtgärderna är det enda sättet att rädda den finländska välfärdsstaten.
Det är svårt att förstå hur nedskärningar i social- och hälsovården, den sociala tryggheten och organisationsbidragen kommer att rädda vårt välfärdssamhälle när de utgör själva grunden för välfärdssamhället. Det här är just de tjänster som möjliggör att personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och deras familjer kan leva ett gott liv på lika villkor som alla andra.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning har ett livslångt stödbehov och samhällets stöd är helt centralt med tanke på att de ska kunna leva ett drägligt och meningsfullt liv. Största delen av personer med IF får aldrig ett jobb med lön och därför har de ytterst begränsade möjligheter till att påverka sin inkomstnivå.
Nedskärningar i välfärden försvårar vardagen ytterligare för de här personerna. Det kommer att leda till att stödbehovet ökar och i längden blir det väldigt dyrt för samhället.
Även för anhöriga har stödet från samhället enorm betydelse. Bristande stöd till familjerna leder till att anhöriga måste ta ett stort ansvar för vården av sina barn och koordineringen av stödhelheten. Det här kan vara oerhört utmattande och tidskrävande, vilket försvårar möjligheterna till arbete, studier och vila.
Nedskärningar i den sociala tryggheten och höjningen av den allmänna momsen sätter därför en oskäligt hög börda på de personer i samhället som har allra minst möjligheter att delta i det gemensamma inbesparingstalkot. Enligt SOSTE kommer antalet låginkomsttagare öka under 2024, så mera nedskärningar i välfärden försvårar vardagen ytterligare för de här personerna. Det här kommer att leda till att stödbehovet ökar och i längden blir det väldigt dyrt för samhället.
Regeringen fattade även beslut om att minska på den statliga finansieringen av civilsamhällesorganisationerna. Finansieringen av social- och hälsovårdsorganisationerna kommer att minska med en tredjedel och inledas redan nästa år.
FDUV och många andra organisationer erbjuder kamratstöd, information och kurser som inte finns att få någon annanstans. För att inte tala om hur viktigt det finlandssvenska organisationsfältet är med tanke på tillgång till information och stöd på svenska. Hur de här nedskärningarna riktas och på vilket sätt FDUV kommer att drabbas återstår att se.
Ändringarna i funktionshinderlagen oroväckande
Mitt i den här stora turbulensen görs även ändringar i den kommande funktionshinderlagens tillämpningsområde, det vill säga paragrafen som bestämmer vem som har rätt att få service via lagen. Regeringen vill precisera tillämpningsområdet och har sänt ändringsförslaget på remiss.
Förslaget är en besvikelse. Trots att avsikten är att bevara lagen som en speciallag för personer med funktionsnedsättning är fokuset – mycket starkare än tidigare – på att tjänster för personer med funktionsnedsättning i första hand ska ordnas via den allmänna socialvårdslagen. Detta i en tid när välfärdsområdena lider av stora budgetunderskott och nedskärningar på 100 miljoner i socialvårdstjänsterna planeras.
Funktionshinderlagen skulle förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning, men nu finns risken att den blir en sparlag i stället.
Funktionshinderlagen skulle förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning, men nu finns risken att den blir en sparlag i stället. På FDUV oroar vi oss för hur det kommer att gå för bland annat barn och personer med lindrig intellektuell eller liknande funktionsnedsättning och om de kommer att få det stöd de behöver.
Läs mer om FDUV:s tankar kring tillämpningsområdet
Allas lika möjligheter till delaktighet
Det tar verkligen ont att skriva om alla de kommande nedskärningarna och jag undrar om politikerna förstår vilka konsekvenser de har för de allra mest utsatta i samhället. Det välfärdssamhälle som vi har byggt upp under så många år riskerar nu att förfalla. Vi vet inte ännu hur alla nedskärningar kommer att riktas, men risken är stor att de sammanlagda konsekvenserna av nedskärningarna drabbar samhällets allra mest utsatta oproportionerligt hårt.
I stället för att skriva om nedskärningar skulle jag mycket hellre skriva om hur vi i samhället borde se stödet till personer med funktionsnedsättning som en viktig del av samhällsmaskineriet, som en ovärderlig möjliggörare.
Personer med funktionsnedsättning är individer med unika talanger, drömmar och ambitioner som också har rätt att bidra till samhället. Genom att investera i tillgängliga lösningar och adekvat stöd så öppnas dörrar till arbete, utbildning och möjligheter att förverkliga sig själv.
Med rätt stöd i rätt tid har nämligen både personer med IF och deras anhöriga bättre möjligheter till att arbeta och studera. Det har förstås enorm betydelse för individen, men genererar även stor nytta för samhället.
Att investera i funktionshinderservice utgör en enorm potential för samhället. Det visas i den rapport vår svenska systerorganisation FUB beställde av företaget Payoff. Den rapporten visar på de samhällsekonomiska konsekvenserna av LSS-insatser, det vill säga det stöd som personer med funktionsnedsättning och deras familjer får via lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Rapporten konstaterar att det finns en potential på ökade intäkter för samhället på 5,2 miljarder kronor per år om personer med IF och deras anhöriga fick det stöd som de anser sig behöva. Med rätt stöd i rätt tid har nämligen både personer med IF och deras anhöriga bättre möjligheter till att arbeta och studera. Det har förstås enorm betydelse för individen, men genererar även stor nytta för samhället. Att samhället tar ansvar för att varje individ får det stöd hen behöver lönar sig alltså.
Förnuftig användning av resurser
Vi lever i svåra tider och behöver fundera extra noga på hur vi använder de knappa resurser som vi har. Att satsa på att personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga ska ha möjlighet till att vara delaktiga i samhället är inte bara en rättvis investering, utan också en förnuftig investering ur ett ekonomiskt perspektiv.
Ett hållbart samhälle i längden är ett samhälle där varje individ, även den som behöver stöd, får möjlighet till att hitta sin roll och växa till sin fulla potential – låt oss satsa på det.
Text: Vanessa Westerlund, sakkunnig inom påverkansarbete