Personer med intellektuell funktionsnedsättning har rätt att vara huvudpersonen i sitt eget liv.
OBS!
Finland har en ny lag om funktionhinderservice från och med 1.1.2025. Informationen på den här sidan beaktar inte ännu eventuella förändringar som den nya lagen för med sig. (Lagen har en treårig övergångsperiod.)
Självbestämmande är en mänsklig rättighet. Alla har rätt att besluta om sitt eget liv och om saker som berör en själv. En förutsättning för självbestämmande är delaktighet; att få delta i samhället och i beslut som berör en själv.
Gå till:
Självbestämmande kan i praktiken handla om att jag får välja vilka kläder jag klär på mig på morgonen, vad och när jag äter mitt morgonmål och vilken tid jag åker till jobbet för att komma i tid.
Självbestämmande berör även var och med vem jag bor, vad jag är intresserad av och inom vilket område jag önskar få jobba, och med vem jag vill umgås. Självbestämmande gäller också politiska och etiska värderingar. Alla har rätt till sin åsikt och övertygelse.
Det finns regler i vårt samhälle som vi inte kan välja, men dessa regler gäller oss alla oberoende om vi har en funktionsnedsättning eller inte.
Självbestämmande för personer med intellektuell funktionsnedsättning betyder att anhöriga och personal ska stöda och handleda personerna som behöver stöd till självbestämmande. Stödet och handledningen innebär att konkretisera och förtydliga så att saker och ting blir förståeliga och att använda den form av kommunikation som personen förstår.
En förutsättning för självbestämmande är delaktighet, att personen är delaktig i frågor som berör det egna livet. Personen ska få information om olika alternativ och vara med och planera sådant som berör en själv, såväl stort som smått.
Delaktighet innebär också att personer med funktionsnedsättning ska få vara en del av olika sammanhang, samhället i stort och mindre gemenskaper. Motsatsen till delaktighet är utanförskap. Upplevd delaktighet främjar välmående. Att vara delaktig och ha ett strakt självbestämmande innebär att vara sitt livs aktiva subjekt, inte objekt.
Delaktighet förutsätter att personen
Delaktighet är en av grunderna i såväl FN:s barnkonvention som FN:s funktionshinderkonvention. Rätten till delaktighet gäller alltså även barn. Det här är viktigt att beakta till exempel i serviceplaneringen, det vill säga då man tillsammans med kommunen gör upp en plan över den service och de stödinsatser man behöver.
Självbestämmande för personer med funktionsnedsättning aktualiserades i juni 2016 i samband med att Finland ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Då uppdaterades specialomsorgslagen med en paragraf om hur självbestämmandet och delaktigheten stöds. Här beskrivs också användningen av begränsningsåtgärder. Observera att dessa paragrafer fortfarande är i kraft även efter att lagen om funktionshinderservice i övrigt ersatt specialomsorgslagen.
Enligt lagen ska det i service- och vårdplanen ingå:
Därtill beskriver specialomsorgslagen vilken kunskap och vilket kunnande som specialomsorgen bör ha för att stöda självbestämmande och delaktighet.
Uppdateringen av specialomsorgslagen kan betecknas som en tillfällig lösning. En ny lag om självbestämmande är under arbete.
Delaktighet är ingenting självklart som kommer per automatik. I synnerhet personer med intellektuell funktionsnedsättning kan behöva träna på att vara delaktiga i sitt liv. Det är viktigt att de får uppleva att de själva kan påverka.
Professionella bör därför utveckla sina arbetssätt och metoder för att göra det möjligt för dem att vara delaktiga i beslut som berör dem själva. Här har vi samlat tips på metoder och material som kan användas för att förverkliga självbestämmande och delaktighet: