Personlig assistans
Personlig assistans ska möjliggöra ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning.
Syftet med personlig assistans är att främja delaktighet och öka deltagandet i samhället för personer med svår funktionsnedsättning (i lagtexten: en gravt handikappad person). En svår funktionsnedsättning definieras i första hand på basis av individens funktionsförmåga.
Behovet av personlig assistans ska alltid bedömas utgående från den enskilda personens livssituation och individuella hjälpbehov.
Personlig assistans är:
- Nödvändig hjälp av en annan person för att klara av de sysslor som hör till normal livsföring. Det gäller sysslor som personen skulle utföra själv, men som hen på grund av sin funktionsnedsättning inte klarar av.
- Hjälp som möjliggör ett självständigt liv.
- Service enligt handikappservicelagen som personen har en subjektiv rätt till, förutsatt att hen uppfyller kriterierna. Med subjektiv rätt avses att välfärdsområdet är skyldigt att ordna med assistans oberoende av befintliga anslag.
Personlig assistans ska hjälpa personen med svår funktionsnedsättning i och utanför hemmet vid:
- dagliga funktioner
- arbete och studier
- fritidsaktiviteter
- samhälleligt deltagande
- och upprätthållande av socialt umgänge.
Gå till:
- Resurser att definiera assistansens innehåll
- Personlig assistans för barn
- Anhörig som personlig assistent
- Olika sätt att ordna personlig assistans
- Personlig assistans för fritiden
- Personlig assistans för dagliga sysslor
- Exempel på personlig assistans i praktiken
- Stödperson eller frivillig vän
Resurser att definiera assistansens innehåll
För att kunna få personlig assistans ska personen med svår funktionsnedsättning enligt nuvarande lag ha resurser att själv definiera assistansens innehåll och sätten att ordna den på. Förmågan att själv definiera sitt hjälpbehov förutsätts på grund av syftet med personlig assistans: att hjälpa personen att göra egna val och leva självständigt.
Då hjälpbehovet utreds kan man höra anhöriga och andra närstående personer, men bedömningen kan inte helt bygga på någon annans uppfattningar. Om hjälpbehovet i huvudsak definieras av någon annan än personen själv anses behovet av assistans och hjälp primärt handla om vård, omsorg och tillsyn. Enligt nuvarande lag ska det i sådana fall ordnas med andra tjänster och stödinsatser.
Personlig assistans för personer med intellektuell funktionsnedsättning
Enligt handikappservicelagen tolkas personer med intellektuell funktionsnedsättning som svårt funktionshindrade personer, som har rätt till personlig assistans i likhet med andra personer med svår funktionsnedsättning.
Vid ansökan kan frågan om hur man uppfattar resurskravet ändå bli kritisk. Men resurskravet utesluter inte kategoriskt personer med intellektuell funktionsnedsättning. Många har resurser att själva definiera sina hjälpbehov och sina uppfattningar om hur den hjälp de är i behov av kunde ordnas.
Stöd i serviceprocessen och beslutsfattandet
När man utreder rätten till assistans kan man utnyttja hjälpmedel och metoder som underlättar tolkning och kommunikation. Särskilt personer med intellektuell funktionsnedsättning kan behöva extra hjälp och stöd att uttrycka sitt hjälpbehov. Här krävs kunnande och färdigheter närmast av de sakkunniga och inte av personen med funktionsnedsättning.
Vid bedömningen av hjälpbehovet kan man bland annat dra nytta av olika verktyg för personcentrerad planering. Dessa kan hjälpa personen att gestalta sitt eget liv och sina önskemål samt hurdan hjälp hen behöver. Personen behöver inte kunna definiera sitt hjälpbehov verbalt, utan kan göra det till exempel genom att använda bilder, fotografier eller teckningar.
Hen kan också fundera över sitt hjälpbehov med anhöriga eller andra närstående på förhand. Dessa kan sedan hjälpa personen i fråga att framföra sina önskemål antingen självständigt eller med hjälp av stöd då serviceplanen gås igenom.
Personlig assistans för barn
Barn med svår funktionsnedsättning har också rätt till personlig assistans under vissa förutsättningar. I lagen nämns inte någon nedre åldersgräns, men bestämmelsen om att en person måste ha förmåga att själv definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den på, innebär ändå vissa begränsningar.
Enligt handikappservicelagen kan personlig assistans beviljas då barnet inte behöver direkt och fortlöpande tillsyn och omsorg, utan kan själva åtminstone delvis påverka och fatta beslut om sin egen verksamhet. Ett barn i skolåldern kan ha den här förmågan.
Ett barns rätt till personlig assistans bör alltid bedömas individuellt. Den personliga assistansen ska svara mot barnets behov på det sätt som barnets ålder och utvecklingsnivå förutsätter.
Då man utreder behovet av assistans bör man utgå från:
- möjligheterna och förmågan hos ett barn som inte har en funktionsnedsättning att verka självständigt i olika åldrar
- och möjligheterna att med hjälp av personlig assistans ge barnet likvärdiga möjligheter till motion, sociala kontakter, fritidsaktiviteter och så vidare.
Om barnet inte anses uppfylla kriterierna för beviljande av personlig assistans, bör andra lämpliga och ändamålsenliga tjänster ordnas.
Anhörig som personlig assistent
Utgångspunkten är att en anhörig eller annan närstående till person med funktionsnedsättning inte kan verka som personlig assistent, men däremot som närståendevårdare.
Närståendevård anses lämplig då det främst är fråga om omsorg och vård, medan personlig assistans syftar till att öka klientens självständighet och oberoende. Eftersom systemet med personlig assistans ska uppmuntra människor att leva självständigt och göra sina egna val, är det bättre om assistenten inte är en person som står personen med funktionsnedsättning alltför nära.
Det kan ändå finnas särskilt vägande skäl och situationer när en anhörig är det bästa alternativet för ordnade av personlig assistans. Det här kan vara fallet vid akuta behov av assistans, då den ordinarie assistenten insjuknar eller då arbetsförhållandet tar slut. Funktionsnedsättningen kan också var av sådan natur att det behövs en anhörig som kan tolka gester och känslotillstånd hos personen i fråga.
Olika sätt att ordna personlig assistans
Välfärdsområdet kan ordna personlig assistans på tre olika sätt:
- arbetsgivarmodellen
- servicesedel
- egna tjänster eller köptjänst
De olika sätten att ordna personlig assistans kan kombineras med varandra och med andra stöd- och serviceformer. Det här möjliggör att assistansen kan i praktiken anpassas efter individens behov. Enligt lagens syfte skall välfärdsområdet kunna erbjuda mer än ett alternativ, utöver arbetsgivarmodellen. Det här är centralt för att säkerställa att det finns ändamålsenliga alternativ som passar till exempel ifall personen med svår funktionsnedsättning inte av en eller annan orsak vill eller klarar av att verka som arbetsgivare.
När det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas ska välfärdsområdet beakta personens egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och livssituationen i sin helhet.
Arbetsgivarmodellen
I arbetsgivarmodellen ersätter välfärdsområdet personen med svår funktionsnedsättning de kostnader som avlönandet av en personlig assistent medför. Detta inkluderar de avgifter och ersättningar som en arbetsgivare enligt lag ska betala samt övriga skäliga och nödvändiga utgifter som anlitandet av en assistent medför.
Välfärdsområdet är skyldigt att bistå i frågor kring hur man praktiskt sköter en anställning och vilka avtal och försäkringar som behövs.
Servicesedel
Välfärdsområdet kan också ge klienten en servicesedel för anskaffning av assistans. Servicesedeln ska vara av skäligt värde och grunda sig på det timantal som fastställts i beslutet om personlig assistans.
Välfärdsområdet kan inte tvinga klienten att ordna assistansen med hjälp av servicesedlar, men servicesedlar kan vara ett alternativ.
Egna tjänster eller köptjänst
Välfärdsområdet kan även ordna personlig assistans genom att skaffa tjänsterna som köptjänster, antingen från offentliga eller privata serviceproducenter. Alternativt kan välfärdsområdet ordna tjänsterna som en del av sin egen verksamhet eller serviceproduktion. Det går också att ordna tjänsterna genom avtal i samarbete med ett annat välfärdsområde eller andra välfärdsområden.
Personlig assistans för fritiden
Om en person med intellektuell funktionsnedsättning till exempel bor i ett gruppboende, kan hen ansöka och beviljas personlig assistans för fritid om förutsättningarna i handikappservicelagen uppfylls.
Med fritid avses fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter.
Exempel på fritidsaktiviteter är:
- motions- och idrottsutövande
- konst- och kulturverksamhet
- fritidsresor inom landet och utomlands.
Exempel på samhällelig verksamhet är deltagande i förenings- och politisk verksamhet. Upprätthållande av sociala kontakter inbegriper umgänge och besök till släkt och vänner.
Personlig assistans för fritid ska ordnas för minst 30 timmar per månad. Det antal timmar som ges i lagen är ett minimum. Det verkliga behovet framgår när ansökan behandlas och servicebehovet utreds. Välfärdsområdet kan således vara skyldig att bevilja fler än 30 timmar per månad. I vissa fall kan välfärdsområdet också bevilja klienten färre timmar. I sådana fall ska välfärdsområdet ändå utreda och påvisa att fler timmar inte behövs.
Personlig assistans för dagliga sysslor
Personlig assistans kan ordnas som hjälp med de dagliga sysslorna i den utsträckning det är nödvändigt för att personen med svår funktionsnedsättning ska kunna bo och leva tryggt i sitt eget hem. Det finns inte något maximalt timantal i lagen, utan man utgår från personens individuella hjälpbehov.
Med dagliga sysslor avses sådana sysslor som generellt hör till livet, som man utför antingen varje dag eller mer sällan, men ändå upprepade gånger med vissa tidsintervaller.
Exempel på dagliga sysslor i och utanför hemmet är:
- förflyttning
- påklädning
- skötsel av personlig hygien
- klädvård
- matlagning
- skötsel av hemmet
- butiksbesök
- läkarbesök
- och uträttande av andra ärenden.
Exempel på personlig assistans i praktiken
Personlig assistans kan ordnas på olika sätt och kombineras med andra tjänster och stödinsatser. De fiktiva personerna Kalle och Ville exemplifierar detta.
Exempel 1: Kalle har personlig assistans för fritid
Kalle är 36 år och han bor i en lägenhet i anslutning till ett gruppboende. Kalle har en intellektuell funktionsnedsättning och behöver dagligen hjälp med skötseln av personliga hygienen, matlagning och uträttande av butiks- och andra löpande ärenden. Kalle kan känna sig otrygg speciellt nattetid och därför är närheten till personalen ett viktigt stöd. Personal från gruppboendet besöker Kalle dagligen och servicen till hemmet är ordnad via specialomsorgslagen i form av individuell vård i hemmet.
Kalle har också en personlig assistent för fritiden som kommer med honom till exempel när han går på bio, deltar i den lokala föreningens sammankomster eller handlar nya kläder. Personlig assistans är beviljad enligt handikappservicelagen. Kalle vill inte själv vara arbetsgivare utan har assistans via servicesedlar.
Exempel 2: Ville har personlig assistans för dagliga sysslor och för fritid
Ville är 22 år och har flyttat till en lägenhet i ett vanligt hyreshus. Han har en autismspektrumstörning och behöver hjälp med att sköta de dagliga sysslorna och att göra sig förstådd i främmande sammanhang. Han använder kommunikationspärm som stöd vid kommunikationen.
Ville har alltid velat bo ensam och han kan med hjälp och stöd av en annan person klara av flesta sysslor i vardagen. Ville är beviljad personlig assistans i hemmet, för skötsel av ärenden och för fritiden. Han klarar sig själv nattetid och dagtid har han 1–3 besök av assistenterna. Han är själv arbetsgivare och får stöd i detta av sina föräldrar.
Stödperson eller frivillig vän
Personlig assistent och stödperson är inte samma sak. En stödperson har i uppdrag att fungera som medmänniska för en annan person. Hen kan vara en ledsagare eller en kontakt till samhället. Stödpersonen och personen med funktionsnedsättning kan gå tillsammans på till exempel konserter, shopping eller idrottsaktiviteter.
En stödperson kan vara ett betydelsefullt stöd för till exempel en tonåring med funktionsnedsättning och främja hens självständighets- och frigörelseprocess.
Stödpersonsuppdraget är ett frivilligt uppdrag. Stödpersonen har inte ett juridiskt ansvar utan ansvaret är medmänskligt. Det är frågan om en ömsesidig relation i vilken stödpersonen och personen med funktionsnedsättning tillsammans bestämmer vad man ska göra. De flesta träffas en eller två gånger per månad, en del träffas varje vecka.
Det är möjligt att få finansiering för stödpersonsverksamhet från välfärdsområdet. Stödpersonen får då ett arvode. Många välfärdsområden har ett timantal på ca 4–10 h/månad som kan beviljas för en stödperson. Stödpersonsverksamhet är ändå inte en subjektiv rättighet utan en tjänst bunden till välfärdsområdets anslag. Stödpersonen ingår vanligtvis ett avtal där det framkommer timantal och för hurudan verksamhet stödpersonens tjänster är avsedda.
SAMS förmedlar fritidsvänner för personer med funktionsnedsättning i Svenskfinland. Fritidsvänner som ingår avtal med välfärdsområdet är i praktiken stödpersoner.
Läs mera om SAMS fritidsvänner
Källor:
- THL:s handbok för funktionshinderservice (både den svenska och finskspråkiga versionen)
- Tapio Räty, vammaispalvelujen soveltamiskäytäntö