Intressebevakning
Om en person inte själv kan sköta sina ärenden kan personen få en intressebevakare. Det är verklighet för många personer med intellektuell funktionsnedsättning. Men vad innebär intressebevakning och finns det andra alternativ?
Texten om intressebevakning på den här sidan är bearbetad av jurist Johanna Lindholm i september 2020 och gäller Finland.
Gå till:
- Allmänt om intressebevakning
- Alternativ till intressebevakare
- När är det dags att tänka på intressebevakning?
- Vem ansöker om intressebevakare?
- Vem kan vara intressebevakare?
- Vilka uppgifter sköter intressebevakaren?
- Kontakten till social- och hälsovårdsmyndigheter
- Kostar det att ha intressebevakare?
- Hur upphör intressebevakningen?
- Myndighetens övervakningsskyldighet och intressebevakarens skadeståndsansvar
- Kan vårdinstanserna kontrollera vem som har intressebevakare och för vilka ärenden bevakningen gäller?
- Skötsel av bankärenden och ärenden som kräver elektroniskt identifiering
- Intressebevakning samt arv och testamente (egen sida)
Allmänt om intressebevakning
Lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) reglerar intressebevakningsverksamheten i Finland. I lagen används begreppet intressebevakare för en person som är utsedd att sköta en annan persons ekonomiska, juridiska och/eller personliga ärenden.
Tidigare användes också begreppen förmyndare och god man, men de är föråldrade i det här sammanhanget. Personen som har en intressebevakare kallas huvudman.
Även om en person har en intressebevakare har hen samma rätt som andra att fatta beslut om sin egendom och till exempel ingå olika avtal. Det är bara om huvudmannens så kallade handlingsbehörighet begränsas, som hens rättigheter också begränsas. Begränsning av handlingsbehörighet kan göras av tingsrätten, om det finns grund för det på basis av en bestämmelse i lag.
Gå till lagen om förmyndarverksamhet (442/1999)
Alternativ till intressebevakare
Trots att man med intressebevakning syftar till att begränsa huvudmannens rättigheter så litet som möjligt, innebär ett beslut om intressebevakning ändå en viss begränsning av personens självbestämmanderätt. Därför är det viktigt att först utreda om ärendena kan skötas genom mindre åtgärder. Förordnande av en intressebevakare är det alternativ som ska användas i sista hand.
Lättare alternativ till intressebevakning kan vara praktiska arrangemang som stöd av en anhörig, dispositionsrätt till bankkonto, stöd av personal på boendet eller motsvarande. Sådana lösningar kan vara ändamålsenliga om personen förstår sakens betydelse.
En person som förstår sakens betydelse, men behöver hjälp med att uträtta sina ärenden, kan också använda sig av fullmakter. Med en fullmakt kan man ge en annan person rätt att till exempel sköta bankärenden eller ärenden hos myndigheter. Ofta har myndigheter och banker egna blanketter för fullmakten. Det finns också elektroniska fullmakter i webbtjänsten Suomi.fi.
Med en så kallad intressebevakningsfullmakt kan en person på förhand ordna skötseln av sina ärenden, ifall att hen i ett senare skede blir oförmögen att sköta sina ärenden till exempel på grund av försämrat hälsotillstånd. Personen utser då ett ombud att sköta dennes ärenden.
För att kunna ge en intressebevakningsfullmakt förutsätts att personen förstår sakens betydelse. Fullmakten ska fylla vissa formkrav och den träder i kraft först när Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har fastställt den. I allmänhet förutsätter det ett läkarintyg över personens hälsotillstånd.
Användningen av intressebevakningsfullmakter regleras i lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007).
Gå till lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007)
Gå till fullmakterna på Suomi.fi
När är det dags att tänka på intressebevakning?
Om en person inte kan sköta sina egna ärenden och de ovan nämnda alternativen av ekonomiska eller andra orsaker inte är tillräckliga eller lämpliga, kan det bli aktuellt med intressebevakning.
Enligt lagen är förutsättningen för intressebevakning att den myndiga personen saknar förmåga att bevaka sina intressen eller sköta personliga eller ekonomiska angelägenheter och att dessa inte blir skötta på annat lämpligt sätt.
Oftast är intressebevakning tillräckligt för att trygga intressena för en person som inte kan sköta sina egna ärenden. Om personen på grund av sin sjukdom eller funktionsnedsättning aktivt och i strid med sina intressen försöker skada sin ekonomiska ställning, till exempel genom att skänka bort egendom eller ta skulder, kan det bli aktuellt med en begränsning av personens handlingsbehörighet. Tingsrätten kan då bestämma till exempel att personen kan fatta beslut om sin egendom endast tillsammans med intressebevakaren, eller att personen endast kan ta en skuld tillsammans med sin intressebevakare.
Man kan boka tid till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och diskutera behovet av intressebevakning, vilka ärenden som borde skötas, vilka ärenden som personen inte själv kan sköta och vilka alternativ till intrssebevakning som finns.
Gå till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata
Vem ansöker om intressebevakare?
Personen som behöver hjälp med att sköta sina ärenden kan själv ansöka om att få en intressebevakare och begära att en viss person förordnas till intressebevakare. Denna ansökan görs till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Innan den fattar beslut om intressebevakningen hör den personen personligen. Myndigheten kan också höra personens anhöriga och skaffa olika utredningar för att bedöma behovet av intressebevakning.
Dessutom kan vem som helst, till exempel anhöriga, läkare, FPA, banken eller socialbyrån, anmäla att en person är i behov av intressebevakning. Anmälan ska vara motiverad. I dessa fall är det tingsrätten som förordar en intressebevakare. Tingsrätten fattar även beslut till exempel om personen motsätter sig intressebevakning, om personen inte själv förstår sakens betydelse eller om det råder stridigheter om vem som ska bli intressebevakare.
Man kan inte ansöka om intressebevakning på förhand eller för säkerhets skull för någon annan. Föräldrar kan i sitt testamente ändå önska hur det ska ordnas med intressebevakning för deras barn. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och tingsrätten tar ofta önskemålen i beaktande.
Vem kan vara intressebevakare?
Intressebevakaren ska vara en person som är lämplig för uppdraget och som ger sitt samtycke. Om möjligt utses ofta en av huvudmannens närstående till intressebevakare. Intressebevakare för en minderårig är i regel vårdnadshavarna.
En allmän intressebevakare kan förordnas om det inte finns någon villig eller lämplig närstående eller om det behövs för att utföra uppdraget opartiskt och oberoende. En allmän intressebevakare utses av intressebevakningsbyrån.
En allmän intressebevakare är ofta en statlig tjänsteman som arbetar vid en intressebevakningsbyrå. För ordnandet av intressebevakningstjänster svarar rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet, som vid behov kan köpa intressebevakningstjänster till exempel av en kommun eller ett privat företag som en advokatbyrå.
En allmän intressebevakare har sällan tillräckligt med tid för att aktivt driva huvudmannens intressen utöver det som uppdraget kräver. Därför samtycker ofta föräldrar till myndiga barn till att bli barnets intressebevakare. På så sätt har föräldrarna också möjlighet att driva frågor som inte har direkt ekonomisk betydelse för huvudmannen, men som kan påverka barnet livskvalitet.
Vilka uppgifter sköter intressebevakaren?
Förordnandet av intressebevakning kan ha olika omfattning, beroende på huvudmannens behov. Intressebevakaren sköter ekonomiska, juridiska och/eller personliga ärenden, beroende på vilka uppgifter förordnandet omfattar. Intressebevakaren sköter inte till exempel städning eller dagliga inköp.
Vanligtvis förordnas en intressebevakare att sköta sin huvudmans egendom och ekonomiska angelägenheter. Vid behov kan uppdraget också omfatta ärenden som gäller huvudmannens person, om huvudmannen inte förstår dessa ärendens betydelse. Det kan handla till exempel om att fatta beslut om huvudmannens social- och hälsovård.
När uppdraget inleds görs en egendomsförteckning. Intressebevakaren ser till att huvudmannens tillgångar räcker till och sköter huvudmannens ekonomi, till exempel betalar räkningar och ansöker om förmåner från FPA. Huvudmannen ska få så mycket pengar till sitt förfogande som med beaktande av hens behov och övriga omständigheter anses skäligt. Intressebevakaren ska alltid se till att huvudmannen får lämplig vård, omvårdnad och rehabilitering. Intressebevakaren kan i regel också vara med på möten där man utreder huvudmannens behov av stöd och service.
Intressebevakare ska årligen lämna in en redovisning till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. För detta finns en särskild blankett.
Det är också möjligt att förordna en intressebevakare endast för ett enskilt uppdrag, till exempel försäljning av en bostad (då är intressebevakaren inte redovisningsskyldig).
Kontakten till social- och hälsovårdsmyndigheter
En intressebevakare ska se till att huvudmannen får sådan vård, omvårdnad och rehabilitering som anses lämplig med tanke på huvudmannens behov och förhållanden. Även huvudmannens egna önskemål ska beaktas.
Intressebevakaren ska vid behov anhängiggöra ärenden som gäller en åtgärd som tillhör social- och hälsovårdsmyndigheter, till exempel om huvudmannen kommer till intressebevakningsmottagningen i dåligt skick. Intressebevakaren ska alltså vid behov kontakta social- och hälsovården för att se till att huvudmannen får den vård hen behöver.
Om huvudmannen inte förstår sakens betydelse och om domstolen så förordnar, har intressebevakaren rätt att företräda huvudmannen också i ärenden som gäller huvudmannens person. Huvudmannens förmåga att förstå sakens betydelse bör alltid utredas vid det tillfälle då ärendet är aktuellt.
Exempelvis vid beslut om ordnande av servicebostad för en person som bor självständigt i sitt eget hem behövs såväl intressebevakarens som huvudmannens medverkan. Om inte huvudmannen själv kan förstå sakens betydelse och intressebevakaren har getts behörighet att företräda sin huvudman också i ett ärende som gäller huvudmannens person, kan intressebevakaren ensam fatta beslut i ärendet.
Kostar det att ha intressebevakare?
Att ha intressebevakare är avgiftsbelagt.
Intressebevakaren har rätt till ersättning för behövliga kostnader och ett skäligt arvode av huvudmannen. Det gäller också om intressebevakaren är en närstående.
Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata övervakar intressebevakarens verksamhet och att arvodet är skäligt.
Hur upphör intressebevakningen?
Vart fjärde år utreder Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om det finns skäl till fortsatt intressebevakning. Vid utredningen behövs bland annat läkarutlåtande. Om kriterierna för intressebevakning inte uppfylls gör myndigheten en ansökan till tingsrätten om att suppdraget ska upphöra.
Om det är uppenbart att behovet av intressebevakare är bestående behövs ingen utredning.
När huvudmannen avlider upphör intressebevakningsuppdraget. Därefter är det huvudmannens dödsbo som bevakar intressena. Om intressebevakaren vill sköta huvudmannens ärenden även efter dennes död ska samtliga delägare i dödsboet ge hen fullmakt att sköta dödsboets ärenden. Om intressebevakaren är delägare i dödsboet, deltar hen i skötseln av dödsboets ärenden i egenskap av delägare.
Myndighetens övervakningsskyldighet och intressebevakarens skadeståndsansvar
Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata övervakar intressebevakarens verksamhet.
I praktiken sköts detta främst genom förhandskontroll i form av uppgörande av en egendomsförteckning och genom att intressebevakaren förutsätts inhämta förhandstillstånd till vissa rättshandlingar. Sådana rättshandlingar är till exempel köp och säljande av fast egendom och aktielägenheter, avstående från arv och upptagande av lån.
Efterhandskontroll utövas genom att myndigheten kan ge sitt godkännande till vissa rättshandlingar i efterhand och genom intressebevakarens års- och slutredovisning.
Intressebevakaren har skadeståndsansvar. Det betyder att hen är skyldig att ersätta den skada som hen uppsåtligen eller genom vårdslöshet förorsakat huvudmannen under tiden hen skött intressebevakningsuppgiften. Det kan i praktiken handla om situationer där intressebevakaren genom oaktsamhet eller med flit har skadat huvudmannen till exempel genom att ingå ett hyresavtal i huvudmannens namn som inte är tillräckligt förmånligt för huvudmannen.
Intressebevakaren kan också göra skada åt huvudmannen genom att vara passiv och inte sköta de uppgifter som hör till uppdraget. Det kan handla om att intressebevakaren inte söker en förmån som huvudmannen har rätt till (exempelvis pension) eller vidtar sådana åtgärder som är till förmån för huvudmannen.
Om huvudmannen eller en närstående upplever att intressebevakaren inte skött sina uppgifter på rätt sätt bör man kontakta Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata som utreder ärendet.
Gå till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata
Kan vårdinstanserna kontrollera vem som har intressebevakare och för vilka ärenden bevakningen gäller?
Intressebevakarens uppdrag och kontaktuppgifter är offentliga uppgifter, vilket innebär att till exempel vårdinstanser kan kolla med Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om en person har en intressebevakare.
Speciellt i förändringssituationer som flytt till ny bostad lönar det sig att ge en kopia av intressebevakarbeslutet/fastställd intressebevakningsfullmakt till vårdanstalten. Därmed kan man också kontrollera att relevanta adressändringar och/eller avbeställningar på prenumerationer görs i tid.
Skötsel av bankärenden och ärenden som kräver elektroniskt identifiering
I dag sköts allt fler ärenden elektroniskt, till exempel betalning av räkningar i nätbanken, ansökan om FPA-förmåner och förnyande av läkemedelsrecept. Många använder nätbankskoder för att identifiera sig vid användning av de elektroniska tjänsterna.
När en person blir myndig har föräldrarna inte längre tillgång till hens konto. Då avlägsnas också eventuella kopplingar mellan den myndiga personens bankkonto och föräldrarnas nätbankskoder. Det innebär att föräldrarna inte längre kan betala personens räkningar, förnya recept och ansöka om FPA-förmåner i den myndiga personens namn. Om det utses en intressebevakare för den myndiga personen, får intressebevakaren användningsrättigheter till sin huvudmans konto.
Enligt kreditinstitutslagen (610/2014) har alla personer som är lagligt bosatta i Finland rätt att få nätbankskoder till sitt bankkonto. I förarbetena till lagen konstateras att det också i praktiken bör vara möjligt för personer med funktionsnedsättning att använda ett betalkonto med nätbankskoder. För att man ska kunna få nätbankskoder krävs dock att man har rätt att ingå avtal med banken. Ens handlingsbehörighet får inte vara begränsad.
Om huvudmannen inte har nätbankskoder kan hen också identifiera sig med hjälp av ett elektroniskt medborgarcertifikat. Med certifikatkort avses ett chipförsett identitetskort som innehåller ett medborgarcertifikat. Certifikatkortet (identitetskortet) beviljas av polisen.
Den som vill använda ett certifikatkort för identifiering ska förutom kortet också ha en kortläsare och ett kortläsarprogram. Kortläsarprogrammet ingår i priset på certifikatkortet och det kan laddas ned gratis från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas webbplats. För att kunna använda kortet behövs också en elektronisk kortläsare till datorn. Dessa finns att köpa i vissa elektronikaffärer.
Ladda ner kortläsarprogrammet från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas webbplats