Alla som vill och kan jobba borde få ett arbete med lön. Förbundet för mänskliga rättigheter och Kehitysvammaliitto startade i september 2019 en kampanj för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras rätt till arbete med lön. FDUV stöder kampanjen och har översatt en del av kampanjmaterialet.
Det behövs en reform av arbetsverksamheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning. För tillfället deltar tusentals personer i arbetsverksamhet utan att få lön, även om många har vilja och förmåga att ta emot ett lönearbete. Många inom arbetsverksamhet utför produktiva uppgifter, men är inte anställda och saknar därmed de förmåner och rättigheter en anställning innebär.
Genom kampanjen vill vi öka kunskapen om de oförrätter som finns inom arbetsverksamhet i dag. Vi vill att lagstiftningen och praxis kring arbetsverksamhet förnyas.
Det finns i Finland omkring 25 000 personer med intellektuell funktionsnedsättning i arbetsför ålder. Av dem har endast omkring tre procent arbete med lön. Enligt uppskattning kunde fem gånger fler ha ett lönearbete.
Det finns redan nu olika sätt att stöda personer med intellektuell funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden. På grund av bristande lagstiftning varierar praxis mycket från kommun till kommun.
På finska går kampanjen under namnet Palkkaa työstä (#palkkaatyöstä). Bilderna är fotograferade av Liisa Huima.
Vanliga frågor och svar om kampanjen Arbete med lön!
”Jag har jobbat inom öppen arbetsverksamhet som köksbiträde och som städhjälp. Jag gjorde fyra- till femtimmarsdagar och fick som arbetsersättning tolv euro per dag. Det kändes orättvist att få så lite pengar eftersom jag gjorde samma jobb som många andra på den arbetsplatsen. Andra fick lön, men jag fick bara arbetsersättning.
Nu har jag arbete med lön och mitt liv har förändrats när jag inte längre behöver räkna varje euro. Det är viktigt för människan att få försörja sig själv. Inom öppen arbetsverksamhet saknar man uppsägningsskydd, man tjänar inte in pension eller semester. Man saknar de grundläggande rättigheter som de som har lönearbete eller en anställning har. Därför känns öppen arbetsverksamhet orättvis.”
”Inte blev jag motiverad av att sätta skruvar i påsar på arbetscentralen. Typerna får sjuttio euro i månaden, men allt går till mat, det är plus minus noll. Arbete fem dagar i veckan och den enda fördelen var ett gratis busskort.
När jag jobbade inom öppen arbetsverksamhet skulle jag handleda en sommarjobbare som fick en tusenlapp i månaden. Själv fick jag fyrtio euro. Inte blev man glad.
Nu har jag lönearbetat i tolv år som lokalvårdare på en skola. Jag behöver inte längre lyfta invalidpension eftersom jag jobbar heltid. Lönen är viktig för att man ska kunna försörja sin familj, betala sina räkningar, resa och ha hobbyer. Jag har en fru och två barn, en ettårig och en treårig dotter.
För ofta döms en människa då man ser diagnosen, men inte människan. Här på skolan är jag Janne, inte den utvecklingsstörda.”
”Jag har jobbat inom öppen arbetsverksamhet med att sköta postning och på bibliotek, där jag ställde böcker i hyllor och betjänade kunder. Jag gjorde femtimmarsdagar fem dagar i veckan. För att sköta postning fick jag fem till sju euro per dag, på biblioteket fick jag tio euro per dag.
Då tänkte jag att jag har ett jobb och att nu jobbar vi! Men nu när jag har ett lönearbete och får månadslön förstår jag skillnaden. Hur kan någon klara sig med så lite? När man har ett arbete med lön kan man betala sina egna räkningar och utgifter. Hur kan du inom öppen arbetsverksamhet försörja dig själv, om du får tio euro eller mindre per dag?
Nog är det ganska fel. Det behövs en förändring. Nu jobbar jag med städning och sömnad och får riktig lön. Nu kan jag till exempel gå med kompisar på bio eller ut och äta eller sätta undan pengar för semestern. Jag tycker alla människor har rätt att få lön, känna att de är bra på sitt jobb och att de är uppskattade.”
”Jag har tidigare jobbat inom öppen arbetsverksamhet. Jag jobbade på ett café, betjänade kunder och gjorde produkter att sälja. Jag gjorde sex- till sjutimmarsdagar. Jag fick betalt lite under hundra euro i månaden. Det är nog ganska lite om man beaktar hur mycket jag ändå jobbade där. Det kändes förstås inte så rättvist. Jag fick mycket beröm av kunder eftersom jag var mycket vänlig mot kunderna och jag gillade jobbet. Visst grämde det mig att jag inte förtjänade på det.
Nu har jag arbete med lön i en blombutik. Jag har hand om snittblommor, hjälper de andra arbetstagarna och också kunderna med deras inköp. Livet har nog förändrats en del nu när jag får lön. Tidigare kunde jag till exempel inte gå till Borgbacken eller på bio. Om man tar en människa på jobb så nog borde man enligt mig betala lön.”
”Jag har aldrig jobbat inom öppen arbetsverksamhet. Jag är ändå orolig för mina vänner. Öppen arbetsverksamhet är inte så trevligt, eftersom man inte får ordentlig lön. För ett riktigt jobb får man lön och man kan leva sitt eget liv och vara självständig. En tolveurosarbetsersättning per dag räcker inte. Om man vill äta under arbetsdagen, förlorar man också den.
Jag har lyckligtvis från första början haft en arbetskonsulent som sökt lönearbete till mig, inte öppen arbetsverksamhet. Under min studietid var jag på praktik i en butik, bland äldre och på dagis. Sedan fick jag mitt första lönearbete på en hamburgerrestaurang. Nuförtiden jobbar jag på ett stort statligt bolag. Lönen är viktig. Mer pengar gör det möjligt att leva sitt eget liv.”
”Jag har jobbat inom öppen arbetsverksamhet på ett dagcenter och i ett servicehus för äldre. Jag städade. Det var också helt roligt, jag klagar inte. Men nu har jag ett lönearbete på ett tvätteri. Jag får tio euro i timmen. Tidigare fick jag lika mycket per dag. Jag bykar, manglar, sköter om tvättmaskinen och torktumlaren och för tvätten till olika våningar. En god hygien är viktig. Jag tycker om mitt jobb.
Deltidsjobbet ger mig en extra inkomst som tillägg till pensionen. Med pengarna köpte jag en diskmaskin till mitt hem. Min hund Bella har också fått mera lyx än tidigare. Hunden är viktig för mig. Jag bor i en egen lägenhet med en hund och en katt. Lönearbetet har gjort mig gladare. Jag har märkt att jag kan och att jag är uppskattad. Jag vill säga till andra som har en intellektuell funktionsnedsättning att de ska skaffa sig en arbetskonsulent och modigt börja lönearbeta.”
Gå till: