En kommun för alla
– FDUV:s valteser inför kommunalvalet 2021
FDUV:s valteser understryker kommunens ansvar för alla invånare.
Nästa fullmäktigeperiod i kommunerna blir exceptionell. Så vitt vårdreformen godkänns av riksdagen flyttas ansvaret för social- och hälsovården – inklusive funktionshinderservicen – till välfärdsområdena 2023.
Det blir en stor och viktig uppgift för kommunerna att se till att denna övergång blir smidig så att ingen blir utan stöd. I bästa fall kan utvecklingen leda till att personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning får bättre, skräddarsydd service i framtiden – också på svenska. Men det kräver framförhållning, dialog och samarbete.
I dag handhar Kårkulla samkommun en stor del av tjänsterna på svenska för personer med intellektuell funktionsnedsättning. I och med vårdreformen upplöses samkommunen och befintlig service som dagverksamhet och boenden inklusive en stor del av personalen övergår till det välfärdsområde där enheterna finns.
För att trygga god service på svenska kan vissa tvåspråkiga välfärdsområden behöva samarbeta kring tjänsterna. I varje fall krävs samarbete för att säkerställa expertis och utveckling. Det här samarbetet behöver planeras nu!
Även efter att social- och hälsovårdsreformen rotts i land har kommunerna ett stort ansvar för att alla dess invånare ska ha ett gott liv på lika villkor. Centrala frågor berör bland annat tillgänglighet, skola, fritidsverksamhet och sysselsättning.
Vi hoppas samtliga kommunala beslutsfattare beaktar även dem med särskilda behov då de jobbar för framtidens kommun – en kommun för alla! #EnKommunFörAlla
|
Läs valteserna på lätt svenska
En kommun anpassad för alla
- Personer med funktionsnedsättning ska involveras i beslutsfattande och höras när kommunen utvecklar och planerar service, endera själva eller genom de personer eller föreningar som representerar dem. Funktionshinderrådet ska ha en reell möjlighet att påverka – det får inte förbli en gummistämpel.
- I en hinderfri kommun ska det vara möjligt för alla att röra sig i offentliga miljöer, kollektivtrafik och byggnader. Samtidigt är det viktigt att beakta mer än den fysiska tillgängligheten. Det behövs också sinnesanpassade utrymmen med tydlig information. De olika funktionshindergruppernas varierande behov bör beaktas redan i planeringsskedet – det blir billigare och gagnar alla kommuninvånare, inte minst personer med funktionsnedsättning, äldre och barnfamiljer.
- I dagens digitaliserade informationssamhälle finns det många grupper som blir utan information och tjänster. Kommunerna behöver producera mer material på lätt svenska och erbjuda digitala lösningar som är tillgängliga och begripliga för oss alla. Som ett alternativ till digitala lösningar bör det också i fortsättningen vara möjligt att sköta sina ärenden ansikte mot ansikte.
- I sin markanvändning och planläggning bör kommunen beakta att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo i olika miljöer: i tätort och på landsbygden, beroende på personens eget behov och intresse. Bostäder ska inte byggas där ingen vill bo.
En skola för alla
- Barn med särskilda behov ska ha rätt till småbarnspedagogik och undervisning i sin närmiljö. Inklusion i närskolan ska alltid utredas som det första alternativet för eleven. Genom inklusion bäddar vi för ett inkluderande samhälle på sikt och ett liv på lika villkor.
- Genom att anpassa såväl undervisningen med stöd av assistenter som själva utrymmet, metoderna och materialet möjliggör vi att så många barn som möjligt kan gå i vanligt daghem och vanlig skola. Många insatser för barn med särskilda behov gagnar hela gruppen, till exempel stödtecken för kommunikation gynnar alla barns talutveckling.
- Barnet ska vid behov erbjudas beslut om särskilt stöd vilket påverkar möjligheterna till individuellt stöd och undervisningsgruppens storlek. Kommunen bör reservera tillräckliga resurser för assistenter, anpassat material och övriga stödinsatser.
- Den förlängda läroplikten på andra stadiet kan innebära en förbättring för elever inom särskilt stöd, men kräver att kommunen verkligen satsar på målgruppen. Antalet svenska utbildningsplatser behöver ökas och utbudet av studieinriktningar breddas, också för personer som har större stödbehov. För att studierna och livet på studieorten ska fungera behöver koordineringen av stödtjänster inom utbildning och social- och hälsovård stärkas.
Fritidsverksamhet för alla
- I sin fritidsverksamhet ska kommunerna beakta olika behov. Det behövs både inkluderande verksamhetsformer och grupper som är anpassade enkom för personer med särskilda behov.
- För att möjliggöra en aktiv fritid för personer med funktionsnedsättning spelar tredje sektorn en viktig roll. Kommunen bör trygga föreningarnas verksamhetsförutsättningar genom ekonomiska bidrag och upplåtande av utrymmen för verksamhet som främjar tillgänglighet och inkludering.
- I en del kommuner finns utegym och lekplatser anpassade också för personer med funktionsnedsättning – fler kommuner borde följa deras exempel!
- En del människor kan behöva stöd av en annan person för att ha en aktiv fritid. Stödpersoner – en sorts fritidsvänner – har också en viktig uppgift i att motverka ofrivillig ensamhet. Kommunen bör aktivt rekrytera stödpersoner så att alla som behöver kan få en.
Arbete för alla
- Många personer med intellektuell funktionsnedsättning arbetar, men bara ett fåtal får lön för sitt arbete. Det finns många strukturella och attitydmässiga hinder som försvårar målgruppens tillträde till arbetsmarknaden. I kommuner som använt sig av arbetslivstränare och följt metoden arbete med stöd har betydligt fler personer med funktionsnedsättning fått lönearbete. Det behövs arbetslivstränare i alla kommuner!
- Kommunen ska satsa på att anställa personer med funktionsnedsättning, till exempel inom städ- och matservice och parkskötsel. En del kommuner har varit måna om att anställa personer med funktionsnedsättning och samtidigt har behovet av köptjänster minskat.
- I och med coronaepidemin har många personer med funktionsnedsättning förlorat sitt jobb. I kommunens sysselsättningsåtgärder bör man ha särskild fokus på att dessa ska kunna återgå till arbetslivet.