Barnkonventionens dag firas den 20 november för att uppmärksamma FN:s konvention om barnets rättigheter som antogs år 1989. Barnkonventionen omfattar 54 artiklar med bestämmelser om barnets rättigheter som inkluderar bland annat att alla barn ska ha tillgång till mat, kläder och husrum, rätt till en utbildning samt skydd mot diskriminering. De här rättigheterna omfattar alla barn under 18 år.
Kan vi se det enskilda barnet framom funktionsnedsättningen?
Men hur förverkligas barnets rättigheter i praktiken för barn med funktionsnedsättning i Finland? Kan vi se det enskilda barnet framom funktionsnedsättningen? Finns det arbetssätt och värderingar hos beslutsfattare och olika instanser som säkerställer att varje barn med funktionsnedsättning betraktas som en individ med samma rätt att bli sett och hört som alla andra barn?
Jag har valt att se närmare på några av artiklarna ur ett funktionsrättsperspektiv och med tanke på de lagförändringar som pågår inom funktionshinderfältet.
Barnets rätt att bli hört
Artikel 12: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter utifrån barnets ålder och mognad.
När det gäller barn med en funktionsnedsättning är en viktig aspekt att det finns tillräcklig kännedom hos professionella om olika kommunikationsmetoder som kan användas i samtal med barn och familjer. Omgivningen behöver göra anpassningar för att barnet ska känna sig tryggt och ha förutsättningar för att kunna berätta om sin vardag och vad hen upplever som viktigt. Här behövs ofta stöd av föräldrar och närstående som kan tolka in även barnets gester och kroppsspråk.
Det görs bedömningar av barnets hjälpbehov och beslut om service utan att man ens har träffat barnet som är huvudpersonen.
Tyvärr får vi på FDUV ta del av familjers erfarenheter där varken föräldrar eller barnet känner sig hörda. Det görs bedömningar av barnets hjälpbehov och beslut om service utan att man ens har träffat barnet som är huvudpersonen. Här finns således utrymme för förbättring för att syftet med just den här artikeln ska uppnås.
Som tips kan jag nämna ett material som utvecklats inom VamO:s delaktighetsprojekt (2017–2020). Det finns bland annat en verktygslåda för att reda ut barnets åsikt. Materialet riktar sig till professionella och finns fritt tillgängligt i THL:s handbok om funktionshinderservice.
Gå till THL:s sida med arbetsmetoder och redskap
Funkisbarnets rätt till ett fullvärdigt liv och hjälp att delta i samhället
Artikel 23: Barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv samt hjälp att aktivt delta i samhället.
I förslaget till den nya lagen om funktionshinderservice upplever jag att det finns ett mera familjecentrerat förhållningssätt än vad som är gällande i nuvarande lagstiftning. Barnet som subjekt lyfts också bättre fram genom serviceformer som riktar sig till barn med funktionsnedsättning och deras familjer. Här finns paragrafer kring träning och kortvarig omsorg som möjliggör stödinsatser för familjer vid olika skeden i livet.
Stöd för delaktighet blir förhoppningsvis en serviceform som ger dem möjlighet att, liksom andra barn i motsvarande ålder, ta del av aktiviteter som känns meningsfulla för dem.
För dem som inte kan få personlig assistans finns i lagförslaget en ny serviceform, särskilt stöd för delaktighet. Den här servicen kan ges barn med stort hjälpbehov för att möjliggöra deltagande i samhällsaktiviteter. Stöd för delaktighet blir förhoppningsvis en serviceform som ger dem möjlighet att, liksom andra barn i motsvarande ålder, ta del av aktiviteter som känns meningsfulla för dem.
I artikel 23 lyfts även upp barnets rätt att ha tillräcklig omvårdnad och stöd från sin omgivning. Här är föräldrar till barn med funktionsnedsättning i nyckelposition. De behöver få tillräckligt med stöd så att de orkar bära ansvaret och ta hand om sina barn med olika behov av omsorg och handledning i vardagen. Ett mera utmanande vardagspussel är något som allmänt förenar föräldrar till barn med funktionsnedsättning.
En serviceplan är som bäst en innehållsmässigt kvalitativ och helhetsmässig plan som i praktiken stöder familjen till en fungerande vardag.
Det finns kvalitetskriterier som gäller serviceplanering för barn med funktionsnedsättning. Dessa kan användas som ett verktyg av professionella och familjer för att säkerställa delaktighet i serviceprocesser. En serviceplan är som bäst en innehållsmässigt kvalitativ och helhetsmässig plan som i praktiken stöder familjen till en fungerande vardag. Med hjälp av den kan familjer som har barn med funktionsnedsättning sträva till ett så gott liv som möjligt – på deras villkor och med för dem lämpliga stödformer.
Kvalitetskriterierna är utarbetade inom ramen för Vammaisperheyhdistys Jaatinens projekt Minua kuullaan och FDUV har översatt dem till svenska. De kan laddas ner från materialbanken på vår webbplats www.fduv.fi/materialbank (direktlänk till dem här under).
Ladda ner kvalitetskriterierna för serviceplanering
Barnets rätt till privatliv och lek
Jag vill ännu lyfta fram två artiklar.
Artikel 16: Barn har rätt till ett privatliv.
Artikel 31: Barn har rätt till lek, vila och fritid.
Varje barn har ett grundläggande behov av att få känna värme och positiva känslor från omgivningen, få bekräftelse, vara i dialog med andra och känna att de är värdefulla som de är.
Via de här mötena kan vi stöda barnets lärandeprocess, en positiv självbild och lekfull uppväxtmiljö.
För barn med funktionsnedsättning är det extra viktigt att vi vuxna som träffar dem på dagis, i skolan, på fritiden eller som beslutsfattare bidrar till kontaktskapande och ett bemötande som inger förtroende samt lyfter fram det enskilda barnets styrkor. Via de här mötena kan vi stöda barnets lärandeprocess, en positiv självbild och lekfull uppväxtmiljö.
Forskning visar att familjer med barn med funktionsnedsättning har fler riskfaktorer såsom att drabbas av skilsmässa, utmattning, ekonomiska bekymmer och social marginalisering. Det är oerhört viktigt att de här familjerna får stöd från samhället för att kunna hantera och klara av sin annorlunda vardag. Föräldrarna behöver stöd, men även syskonen.
I stället kunde den här tiden sättas på stunder av kravlös samvaro och lek med barnet som har extra stödbehov, och med syskonen.
Vi på FDUV får ofta höra föräldrar berätta om hur de känner att de inte räcker till för sina barn och att deras tid och energi går mycket åt till att kontakta myndigheter, sköta om praktiska sysslor, fylla i ansökningar och se till att olika myndigheter samarbetar och talar med varandra. I stället kunde den här tiden sättas på stunder av kravlös samvaro och lek med barnet som har extra stödbehov, och med syskonen.
De önskar liksom andra familjer få ha ett privatliv och kunna skydda sina barn och erbjuda dem en god uppväxtmiljö.
Många föräldrar lider av dåligt samvete för att just syskonen inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Vi får höra föräldrar som konstaterar uppgivet att ”ingen familj vill ha främmande människor som assistenter eller vårdare i sitt hem om det inte är absolut nödvändigt”. De önskar liksom andra familjer få ha ett privatliv och kunna skydda sina barn och erbjuda dem en god uppväxtmiljö.
***
Så slutsatsen jag drar är att om vi på riktigt vill satsa på barnets rättigheter måste vi också se till att hela familjens rätt till stöd uppfylls. Ingen ska lämnas ensam.
Tillsammans kan vi bidra till att öka medvetenheten om rättigheterna för barn med funktionsnedsättning och hur dessa kan implementeras i barnens och familjernas vardag. På ett sätt som på riktigt hjälper dem, inte stjälper.
Text: Camilla Forsell, sakkunnig inom familjearbete
