Svenska dagen firades första gången år 1908, när världen såg väldigt annorlunda ut än den gör i dag. Svenska folkpartiet föreslog att Finlands svenska befolkning skulle samlas för att stärka sin national- och samhörighetskänsla och att det skulle förekomma sång och föredrag på festligheter som arrangerades den 6 november runtom i Svenskbygden.
På Utbildningsstyrelsens webbplats läser jag att svenska dagen firas för att synliggöra det svenska språket och det svenskspråkiga kulturarvet i Finland. Det här känns väldigt viktigt, också för mig.
Ibland funderar jag på hur inkluderande den här samhörigheten är.
Men ibland funderar jag på hur inkluderande den här samhörigheten är. Ibland vill jag påminna mina finlandssvenska medmänniskor om att det svenskspråkiga kulturarvet i Finland också måste vara tillgängligt på lätt språk, för att inkludera de finlandssvenskar som inte har förmågan att ta till sig litteratur, kultur, nyheter, information eller tal på allmänspråk.
Samhörighetskänslan får inte heller vara exkluderande och vi får inte isolera oss. Vi måste ge alla som är intresserade av finlandssvenskar och finlandssvensk kultur en reell möjlighet att närma sig vår historia och våra berättelser. Det här kan ske genom litteratur på lätt språk.
Synlighet och förståelse för lättläst
På Helsingfors bokmässa i slutet av oktober deltog jag i flera program där temat kretsade kring litteratur på lätt språk. Det är alltid nervöst att ta plats på scenen på en bokmässa. Det är omöjligt att veta om det blir någon publik eller om deltagarna i panelen kommer att få prata med och för varandra.
När jag satt på scenen och presenterade manustävlingen Skriv för mig! hände någonting som jag sällan upplevt som författare, nämligen att publiken ökade i antal medan vi pratade. Efter samtalet var det flera som kom fram till mig, eftersom de ville försäkra sig om att de förstått var på webben de kunde hitta mera information om tävlingen och kursen i att skriva litteratur på lätt språk, som LL-Center arrangerar digitalt i vinter.
I samtalet om antologin Bultande hjärtan – lättlästa berättelser om livet och kärleken, satt jag mellan författarna Henrika Andersson och Axel Åhman och tittade in i en publik som lyssnade koncenterat och intresserat. Att höra författarna läsa stycken ur sina lättlästa noveller var lika berörande som första gången jag fick ta del av utkasten till berättelserna.
Det känns stort när författaren till originalverket säger att språket i den lättlästa bearbetningen känns poetiskt och vackert.
Merete Mazzarellas bok Den violetta timmen utkom i lättläst bearbetning i början av hösten under titeln Min bror Martin. Tillsammans med publiken fick jag höra Mazzarella berätta hur hon upplevt att se sin text bearbetas av mig och jag fick höra henne läsa ett stycke ur bearbetningen.
Jag vet inte om det var en lika stark upplevelse för publiken, som det var för mig. För det känns stort, när författaren till originalverket säger att språket i den lättlästa bearbetningen känns poetiskt och vackert, att helheten känns viktig och bra.
Känslan av att kunna bidra till att öka förståelsen för den mångfald som finns bland finlandssvenskar.
Det är ändå inte de enskilda programmen om lättläst litteratur som känns som det viktigaste med Helsingfors bokmässa i år, utan det är framför allt samtalen vid LL-Centers och Lärums monter jag tänker på. Människor som kommer fram och är osäkra på varför litteratur på lätt språk behövs och går vidare med en lättläst bok under armen. Känslan av att kunna bidra till att öka förståelsen för den mångfald som finns bland finlandssvenskar.
Alla finlandssvenskar ska få känna sig inkluderade i den finlandssvenska kulturen och alla ska ha möjlighet att ta till sig finlandssvenska berättelser och dikter. Finlandssvensk litteratur på lätt språk behövs för att samhörighetskänslan på svenska dagen ska gälla alla – också dem som inte kan läsa eller förstå litteratur på allmänspråk.
Text: Jolin Slotte, författare och koordinator för projektet Ny finlandssvensk lättläst litteratur vid vårt LL-Center
