Jag heter Jonas Jansson, är 39 år och bor i Bennäs. Jag bor i egen lägenhet och trivs med mina grannar, det är viktigt att ha någon att prata med.
På dagarna jobbar jag inom skyddat arbete på Kårkullas arbetscentral, Intek serviceenhet, i deras nya lokaler på Bottenviksvägen. Där jobbar jag med packningsarbeten till olika företag.
Jag upplever att de andra eleverna blev positivt inställda till personer med handikapp, eftersom jag var en elev bland andra i en vanlig skola.
När jag var liten gick jag integrerat i en vanlig skola. Jag upplever att de andra eleverna blev positivt inställda till personer med handikapp, eftersom jag var en elev bland andra i en vanlig skola. Det är bra att jag har fått gå i vanlig grundskola med mycket stöd och att det finns sådana som tror på oss, att vi kan utvecklas, vara självständiga och delaktiga.
För mig är det viktigt att handikappade ska få ha sina rättigheter, vi är lika värdefulla som alla andra.
Mitt handikapp gör att jag utvecklas långsammare än andra, men jag är envis och jag vill själv utvecklas. På så sätt når jag mina mål. För mig är det viktigt att handikappade ska få ha sina rättigheter, vi är lika värdefulla som alla andra.
Också min farmor och farfar hade stor förståelse för mig. Farmors ögon lyste då hon pratade om sina barn och barnbarn. Det har sporrat mig att berätta om min barndom. Hon finns fortfarande kvar i mitt hjärta och jag känner att hon hejar på mig då jag har mina uppdrag som erfarenhetstalare, alltså då jag berättar till en skolklass eller andra grupper om mitt liv och hur det är att leva med Downs syndrom.
Under mina uppdrag tycker jag om då jag får enkla och naturliga frågor. Jag har inte svårt för att berätta mera om mitt handikapp för dem som är intresserade. Jag tycker också det är viktigt att visa att jag är intresserad av politiska frågor.
Jag önskar att människor skulle bemöta personer med Downs syndrom så naturligt som möjligt.
Jag tycker det är viktigt att vi med handikapp får vara med och bestämma. Jag vill att samhället ska se oss som en resurs, att vi också passar in. Jag önskar att människor skulle bemöta personer med Downs syndrom så naturligt som möjligt. Människan är född fri och jag hoppas att vi också får vara det.
Jag vill kunna uppmuntra andra men också få uppmuntran av andra, det hjälper mig att orka vidare.
Text: Jonas Jansson med hjälp av Annika Martin
Foto: Sofia Jernström
Den 21 mars är det Världsdagen för Downs syndrom. Då rockar vi sockor för att visa att olika är bra. Läs mer om kampanjen och om Downs syndrom och om andra intellektuella funktionsnedsättningar på www.fduv.fi/rockasockorna!
