Den förväntade livslängden för personer med intellektuell funktionsnedsättning är i dag i stort sett den samma som för andra.
– Det stämmer. Om de får samma sjuk- och hälsovård som alla andra har de möjlighet att leva lika länge som befolkningen i snitt, säger Susanna Öhman, överläkare på Kårkulla samkommun.
Till vissa syndrom och genetiska funktionsnedsättningar hör ändå sådana sjukdomar som gör att de inte lever riktigt så länge. Ett exempel är Downs syndrom. Men det är också en sanning med modifikation.
– Tidigare utgick man ifrån att deras förväntade livslängd är 40–50 år, men i dag är det inte ovanligt med 60-åriga personer med Downs syndrom. Även äldre finns. Och kvalitativt är deras liv i dag på en helt annan nivå än tidigare.
Hon påpekar att de äldre personer och deras hälsoproblem som hon stöter på nu är ett resultat av vården och omsorgen på 50-talet.
– När det kommer till dem som är födda på 70- och 80-talet är situationen en helt annan. De är grundfriskare. Tack vare att de inte har skuffats ut från samhället och att de har helt andra sociala nätverk än förr, är deras psykiska hälsa också mycket bättre. Och det bär långt!
Kårkulla samkommuns överläkare Susanna Öhman på omsorgsbyrån i Helsingfors. Hon är huvudsakligen stationerad i Pargas, men jobbar också ute på de olika omsorgsbyråerna. – Vi gör en hel del hembesök. Även omsorgsbyrån kan kännas skrämmande för vissa med till exempel autism. Foto: Matilda Hemnell
Ökat behov av vård
Ålderdomen kommer sällan ensam, heter det. Med stigande ålder kan hälsan krackelera och vårdbehoven öka.
– Det behövs betydligt mer medicinska tjänster och medicinsk rådgivning, säger Susanna.
Utgångspunkten är att kommunerna ska erbjuda alla kommuninvånare sjuk- och hälsovård på lika grunder, och att Kårkulla samkommun endast ska sköta om den del som hör till omsorgen och personens funktionsnedsättning. Ett undantag är de som får anstaltsvård i Pargas.
Men eftersom många kommuner inte klarar av att sköta den här målgruppen satsar Kårkulla allt mer på hälsovård. Det är en direkt följd av att fler blir äldre och därmed får olika sjukdomar och krämpor som hör ålderdomen till, men som också kan förebyggas.
Kårkulla har bland annat anställt fler ambulerande sjukvårdare och hoppas kunna anställa fler läkare. På boendena satsar man också allt mer på näringslära och grundläggande hälsokontroller.
Förebyggande hälsokontroller
Susanna påtalar vikten av regelbundna hälsokontroller. Blodtryck, kolesterol, sömnapné är allt sådant som ska följas upp. Folksjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar drabbar den här målgruppen liksom alla andra.
– Men det glöms ofta bort. Det hamnar i skuggan av funktionsnedsättningen.
Om en person svänger om dygnet eller plötsligt får utmanande beteende kan det vara tecken på begynnande demens.
Osteoporos är en av de vanligaste hälsoriskerna hos Kårkullas brukare så det är viktigt med ett tillräckligt D-vitaminintag och undersökningar vid behov. Minnessjukdomar är heller inte ovanliga. Enligt Susanna har man i Finland satsat rätt mycket på att kartlägga förekomsten av demens.
– Man kan mycket väl ge personer med intellektuell funktionsnedsättning bromsmedicinering. Det är inte alls uteslutet, bara sjukdomen upptäcks i tid. Om en person svänger om dygnet eller plötsligt får utmanande beteende kan det vara tecken på begynnande demens.
God mental hälsa
Och så finns den psykiska biten.
Susanna påpekar att många äldre är mycket ensamma och att det har fatala konsekvenser.
– Ensamhet är livsfarligt, om den inte är frivillig.
I många kommuner måste personer med intellektuell funktionsnedsättning gå i pension vid en viss ålder.
– Men det är fel. Det finns ganska stora utmaningar gällande hur de äldres psykiska och fysiska hälsa ska hållas i skick. De behöver aktiviteter. Åtminstone borde pensioneringen göras mjukare. Varför inte till exempel pensioneras på deltid? frågar sig Susanna.
Polyfarmacin är ett verkligt problem.
Jag berättar om den svenska forskningen som visar att äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning får mer akutvård, mer psykofarmaka och mindre smärtstillande än befolkningen i snitt.
Susanna känner inte till om det gjorts någon liknande studie i Finland, men hon nickar ändå instämmande.
– Polyfarmacin är ett verkligt problem. På hälsocentralerna ges ofta bara mera och nya mediciner. I stället borde man kanske minska på medicineringen eftersom ämnesomsättningen förändras då man blir äldre.
Vad gäller risken att man ger psykofarmaka istället för smärtstillande säger Susanna att Kårkulla redan länge jobbat för att förhindra detta.
– Om en person har utmanande beteende ska personalen alltid utreda om personen har ont eller kanske är understimulerad. Det här lyfter vi alltid upp i våra utbildningar.
Text: Matilda Hemnell
Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan 2/2019 med temat att åldras.
