Kårkulla måste räddas till varje pris, kan vi läsa i HBL (11.7). Å andra sidan konstaterar kommuner som måste se om sitt hus att Kårkullas tjänster är för dyra. Vi menar att utgångspunkten både nu och i framtiden bör vara individens behov. Samkommuners och kommuners organisation och ekonomi är viktiga, men är trots allt inte det primära. Låt oss granska en del av argumenten i debatten.
Kårkullas omsorgsdirektör Sofia Ulfstedt vädjar till kommunernas beslutsfattare att se Kårkulla som en värdefull finlandssvensk institution som behövs för att också i framtiden garantera svenskspråkiga tjänster för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Enligt henne saknar kommunerna Kårkullas expertis, vilket medför risk att personer med specialbehov inte får det stöd de behöver, särskilt inte på svenska.
Ulfstedt har delvis rätt. Kårkulla har under många år betjänat personer med intellektuell funktionsnedsättning och många goda vårdare jobbar med målgruppen på ett engagerat och kunnigt sätt. Många är också de anhöriga som är tacksamma och nöjda med att det finns någon som verkligen engagerar sig.
Men också Kårkulla borde se om sitt hus och vara mer lyhörd för kritik. Många anser att Kårkullas tjänster inte fungerar, särskilt för personer som behöver mer krävande stöd, till exempel personer med autism som behöver stöd med kommunikationen eller personer som är i behov av specialiserad sjukvård. Då verkar Kårkullas expertis inte räcka till.
Vi på FDUV, den landsomfattande svenskspråkiga intresseorganisation som representerar och arbetar för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga, får också höra kritiska röster om Kårkulla. Det är inte enstaka fall, utan ett flertal familjer av vilka en del är direkt nödställda och i behov av specialstöd vilket de upplever att Kårkulla inte kunnat erbjuda.
Kårkulla talar om att kommunerna vill plocka russinen ur kakan, vilket de har delvis rätt i. Kommunerna tar gärna ansvar för sådana invånare som är i behov av mindre stöd, för det kostar inte så mycket. Vård eller stöd som kräver specialkunnande tenderar att bli kostsam för kommunen. På FDUV anser vi att det är bra att kommunerna tar ett större ansvar för tjänsterna för våra målgrupper, men det får inte primärt vara en sparåtgärd utan bör ske i avsikt att utveckla servicen i närsamhället också för denna målgrupp.
Varje person med funktionsnedsättning behöver individuellt anpassat stöd av en kunnig personal som förstår individens specialbehov. Ibland kan vården kosta mycket, ibland mindre, men detta förutsätter alltid kunnig personal, ständig fortbildning och dialog med anhöriga. På det sättet nås också de ekonomiskt mest hållbara lösningarna.
Stödet och vården i dag och i framtiden kan inte utgå från en producents behov. För att fungera optimalt för individen behövs sannolikt flera producenter som kan erbjuda specialkunnande på svenska inom olika typer av tjänster. Just nu har vi i Svenskfinland möjlighet att analysera läget ärligt och fördomsfritt, så att vi utgående från det kan skapa något nytt. Allt måste inte koncentreras hos en producent för att garantera svenskspråkiga tjänster, men nya lösningar behöver sökas gemensamt och med eftertanke, så att sårbara individer och familjer inte hamnar i kläm.
Minister Anna-Maja Henriksson är inne på samma linje då hon uppmanar Kårkulla och kommunerna till dialog och samarbete, vilket är bra. Med i denna diskussion behövs naturligtvis också representanter för målgruppen. Vi på FDUV har systematiskt under många år samlat in information om hur personer i behov av stöd och deras anhöriga ser på de tjänster som erbjuds. Denna värdefulla information och kunskap bör också komma till användning då man utvecklar tjänsterna.
FDUV har under lång tid utvecklat omsorgstjänster via olika projekt där bland annat Folkhälsan, finlandssvenska kommuner, finska nationella systerorganisationer och Kårkulla deltagit. Också nu är vi beredda att kavla upp ärmarna med individens bästa för ögonen!
Mikaela Björklund, ordförande
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare, FDUV
Insändaren publicerades också i Åbo Underrättelser och Österbottens tidning den 23 juli 2019.
