Tid är ett svårt begrepp för vi uppfattar tiden olika.
Ibland går tiden fort, ibland går den långsamt.
För en del är det lätt att hålla reda på tiden, för andra är det svårt.
Det är bra att det finns olika saker som hjälper oss att hålla reda på tiden, till exempel klockor.
Vi har besökt Treklangens serviceenhet för att diskutera tid.
Vilken tid stiger du upp på morgonen?
– Jag stiger upp klockan tio före sex, sen far jag halv sju hemifrån med spårvagn, säger Helena Lindfors.
– Min klocka ringer redan halv fem och sen kan jag inte sova mer, säger Susanna Lundmark.
– Jag vaknar av mig själv, jag behöver ingen väckarklocka, säger Torbjörn Gräsbeck.
När blir det kväll?
– Det blir kväll när solen går ner, när det blir skymning, säger Helena Lindfors.
– När man är hemma hos sig är det kväll, säger Susanna Lundmark.
– Kanske sju åtta-tiden blir det kväll, säger Henrik Averi.
– Efter tians nyheter blir det kväll, eller senare på veckosluten, säger Daniela Frankenhaeuser.
När är snart?
– Ja hur ska man förklara det? Det är en svår fråga, säger Helena Lindfors.
– Snart är om mellan fem och tio minuter, säger Lena Hertzberg.
– Jag kommer ihåg när man satt i bilen som barn och fick höra att vi snart är framme. Det kändes som en evighet, säger Torbjörn Gräsbeck.
När går tiden långsamt?
– När man inte har något att göra går tiden långsamt, säger Susanna Lundmark och Helena Lindfors.
– När man väntar på att någon ska komma på besök eller när man har tråkigt. Till exempel när man väntar på bussen kryper tiden fram med snigelfart, säger Torbjörn Gräsbeck.
– På kvällarna måste jag ha något att göra, annars blir det långtråkigt, säger Lena Hertzberg.
När går tiden fort?
– Om man gillar det man gör går tiden snabbare, säger Susanna Lundmark.
– En gång försov jag mig, då gick tiden snabbt, säger Torbjörn Gärsbeck.
– När man har stress går tiden fort, säger Daniela Frankenhaeuser.
– När jag är med min väninna går tiden för fort, säger Monica Eriksson.
Har du något som hjälper dig att hålla tiden?
– Jag har telefon och klocka, säger Ida Nummelin.
– I väskan har jag en kalender. Den använder jag så att jag vet vem som kommer till mig och när, säger Susanna Lundmark.
– Jag tycker inte det är svårt att hålla reda på tiden, jag brukar vara i förtid, säger Helena Lindfors.
På Treklangens serviceenhet träffade vi Henrik Averi, Monica Eriksson, Mikaela Kinnunen, Carola Bockström och Ida Nummelin.
Vi träffade också Lena Hertzberg, Daniela Frankenhaeuser och Torbjörn Gräsbeck.
