– Aktiv är ett nyckelord. Jag hoppas att ni i er framtida roll som familjestödjare uppmanar andra föräldrar att vara aktiva, sade Caroline Björkqvist på FDUV:s familjestödjarkurs den 21 november.
Caroline är speciallärare och arbetar på Zacharias Topeliusskolan i Helsingfors. Hon föreläste på familjestödjarnas utbildningsdag tillsammans med Josefin Holmqvist, t.f. rektor på Skilla Valteri.
– Ni föräldrar har väldigt stora möjligheter att påverka, försäkrade Josefin.
Att alla ändå inte har så stora möjligheter blev klart när deltagarna fick ställa frågor och berätta om sina erfarenheter. Rätt ofta fick Caroline och Josefin säga:
– Så där ska det inte vara!
Caroline och Josefin träffade tio av familjestödjarna i södra Finland, alla själv mammor till barn med funktionsnedsättning. Man kan läsa mer om familjestödjarprojektet på FDUV:s webbsidor och i Gula Pressen 3/2015 och 4/2015. Men kort sagt får deltagarna en utbildning som hjälper dem att i framtiden ge stöd åt andra föräldrar.
Som förälder till ett barn med specialbehov lönar det sig att ligga steget före.
– När barnet är fyra år ska man sätta sig ner och fundera noga över vad som är bäst för just det barnet, om man vill att hon eller han deltar i den förberedande förskoleundervisning som finns för femåriga barn med specialbehov, säger Josefin.
– Det här hade jag behövt veta för några år sedan! var en av kommentarerna till Carolins och Josefins föreläsning.
Begreppet förlängd läroplikt, som också kallas 11-årig läroplikt, var en av de saker som togs upp. Den längre läroplikten gäller många barn med olika funktionsnedsättningar, alltid efter ett individuellt beslut. De här barnen har elva års läroplikt i stället för nio. De är läropliktiga det år de fyller sex år, och det år de fyller 16.
Många barn med förlängd läroplikt går två år i förskola, alltså ett andra år då de är sju år gamla.
Om ett barn med förlängd läroplikt går ett år i förskola – som 6-åring – och nio år i grundskola återstår alltså ett år av läroplikten, han eller hon ”måste” gå ett år i tionde klass. Vilket omvänt betyder att kommunen måste ordna tiondeklassundervisning för de här barnen.
Och det här med vad kommunen måste erbjuda är det viktigt att ha koll på.
– Kommunen bestämmer vilka elever som går i vilken skola, också då det strider mot närskolprincipen. Vilket ofta leder till att barn med specialbehov åker 20–30 kilometer i taxi, berättar Josefin.
Det här stämmer bra in på många av de personliga historierna bland familjestödjarna. Många barn har haft ett naturligt umgänge i grannskapet då de gått på ett vanligt dagis, men sedan börjat i en skola som legat för långt borta för att det ska vara praktiskt att umgås med skolkompisarna på fritiden.
– De här eleverna får ofta bättre undervisning än de hade fått i sin närskola, men samtidigt lider den sociala biten, säger Josefin.
Men också andra berättelser kommer fram. Om barn som gått integrerat i sin närskola men inte haft några vänner där – kanske hade det funnits goda vänner i den andra skolan. Om läraren i närskolan som i hemlighet sagt att familjen ska vara glad att de inte fick plats åt sitt barn där, att det var bäst så.
– Som ni märker är det väldigt olika, det finns ingen modell att följa utan det är en härva som man måste reda ut, säger Josefin.
– Visst är det en härva, men det är också något väldigt bra med att det inte finns en bestämd väg som all måste gå, utan att man funderar vad som är bäst för ett barn, tillade Carolin.
Lördagen den 5 december ordnas en dag kring skolfrågor för de österbottniska familjestödjarna i Vasa.
