Sammanslagningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen till en ny funktionshinderservicelag har pågått under årtionden och är en efterlängtad reform.
Det är på tiden att lagstiftningen förnyas så att den motsvarar dagens behov, en modern människosyn och FN:s funktionshinderkonvention. Det är även viktigt att lagstiftningen är förenlig med de nya social- och hälsovårdsstrukturerna som nu byggs upp i välfärdsområdena.
FDUV framhåller vikten av att reformen ros i land under gällande regeringsperiod. Samtidigt vill förbundet understryka att lagförslaget innehåller många punkter som behöver korrigeras innan den kan godkännas av riksdagen.
Flera paragrafer behöver korrigeras
Ur ett brett perspektiv främjar sammanslagningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen likabehandlingen av olika funktionshindergrupper. Det är särskilt viktigt att funktionshinderservicelagen utgår från individuella behov och inte är diagnosbunden.
I och med att man nu slår ihop två lagar som till sin natur är väldigt olika varandra är det viktigt att man fäster särskild uppmärksamhet vid de speciella behov som personer med intellektuell funktionsnedsättning har. I jämförelse med den förfallna regeringspropositionen från år 2018 (RP 159/2018 rd) innehåller lagförslaget flera försämringar som behöver korrigeras.
För att garantera rätten till självbestämmande och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning är det är viktigt att den nya lagen stödjer sig på FN:s funktionshinderkonvention.
Tillämpningsområdet är för strängt
FDUV oroar sig speciellt för tillämpningsområdet som enligt vår bedömning kommer att leda till att personer med lindrigare intellektuell funktionsnedsättning och personer inom autismspektrumet inte omfattas av lagen. Tillämpningsområdet måste därför korrigeras.
Tillämpningsområdets stränga kriterier får inte leda till att personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning i stället får service via socialvårdslagen där tjänsterna är anslagsbundna, avgiftsbelagda och allmänt sett inte lämpliga för deras behov.
Resurskravet för personlig assistans är diskriminerande
Enligt gällande lag ska en person med funktionsnedsättning ha resurser att definiera assistansens innehåll. I lagförslaget kvarstår resurskravet, men formuleringen har ändrats och tröskeln har sänkts. I stället betonas personens förutsättningar att uttrycka sin vilja, men det utesluter inte det faktum att ett resurskrav kvarstår. FDUV anser att det så kallade ”resurskravet” är diskriminerande och försätter funktionshindergrupper i en ojämlik situation, särskilt personer med intellektuell och liknande funktionsnedsättning, även om personlig assistans märkbart kunde främja deras rätt till ett självständigt liv på jämlika villkor.
Särskilt stöd är en ny och nödvändig paragraf
FDUV anser att paragrafen om särskilt stöd är en viktig och nödvändig paragraf, men den behöver utvecklas och förtydligas. Särskilt personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning kunde dra stor nytta av servicen.
Paragrafen består av tre olika serviceformer: särskilt stöd för delaktigheten, stöd i att fatta beslut och multiprofessionellt stöd.
Enligt förslaget träder särskilt stöd för delaktigheten och stöd i att fatta beslut i kraft först år 2025. Särskilt när det gäller särskilt stöd för delaktigheten anser vi att det är ytterst viktigt att tjänsten träder i kraft redan 2023.
Dessutom anser vi att särskilt stöd inte borde begränsas till att vara en sistahandsservice, eftersom servicen svarar på stödbehov som är nödvändiga och främjar delaktighet.
Dagverksamheten måste vara flexibel
En klar försämring i lagförslaget är att det inte skulle vara möjligt att samtidigt delta i både dag- och arbetsverksamhet.
FDUV anser att det här är problematiskt eftersom det idag är mycket vanligt att personer med intellektuell funktionsnedsättning jobbar några dagar i veckan inom arbetsverksamheten och resten inom dagverksamheten.
Vi ser uppenbara risker med paragrafens begränsningar och i värsta fall kan det leda till att personer med funktionsnedsättning automatiskt ansöker om sjuk- och invalidpension i stället för att sträva mot arbete med lön.
Avgiftsbördan ökar
Avgiftsbördan för personer med intellektuell funktionsnedsättning riskerar öka om inte korrigeringar görs. FDUV anser att avgiftsfria transporter borde erbjudas som en del av träning, särskilt stöd, kortvarig omsorg samt dag- och arbetsverksamhet.
Enligt lagförslaget ska dessa transporter ordnas via stöd för rörligheten, vilket kan medföra självriskavgifter som kan utgöra ett hinder för att ta emot i service. Även barns boende utanför hemmet innehåller oskäligt höga avgifter för familjerna.
I höst behandlar riksdagen förslaget
I början av hösten ska riksdagen behandla lagförslaget. Enligt planen ska lagen träda i kraft i januari 2023. FDUV hoppas att social- och hälsovårdsministeriet beaktar de korrigeringsbehov som lyfts fram av funktionshinderorganisationerna under utlåtanderundan.
Förhoppningsvis har vi snart har en ny funktionshinderservicelag som garanterar att personer med funktionsnedsättning får tillräcklig service av god kvalitet enligt individuella behov.