Det är många nya grupper som möts den här tiden på året. Skolklasser, gymnastiktrupper, arbetsgemenskaper. Många personer ska tala sig samman och lära känna varandra. Och förväntningen och förhoppningen är att alla hittar sin givna plats.
En skola för alla, brukar vi säga. Ja vi önskar verkligen att barn och unga som börjar skolan denna höst ska få känna sig delaktiga. Vi vill alla höra till. Vi vill alla ha en plats. Det finns många praktiska detaljer att fundera på om vi vill inkludera alla i gemenskapen.
Om elever och studerande har inlärningssvårigheter, då måste vi se över våra verktyg och våra konkreta material.
Utan stödmaterial är risken att halka utanför gruppen mycket större.
Kommer alla barn och unga att ha det material de behöver? Finns det ännu något stödmaterial vi borde skaffa, för att försäkra oss om att alla barn och unga i gruppen har så likadana förutsättningar för inlärning som bara möjligt? Finns det resurser till dessa inköp? Ta reda på vem du kan vända dig till om resurserna tryter. Utan stödmaterial är risken att halka utanför gruppen mycket större.
Begrepp som exkluderar
Och så har vi den sociala sidan. Det finns små avgörande detaljer som får barn och unga att känna sig inkluderade. Ett konkret exempel är alla de begrepp vi går igenom då personer i en grupp lär känna varandra. Förstår alla vad vi pratar om?
Hur konkret går vi igenom begrepp som vänskap till exempel? Vad har vi för värderingar i gruppen? Exakt hurdana situationer vill vi undvika? Hur ska vi bemöta varandra? Tala öppet och okonstlat om svårigheterna. Använd konkreta exempel. Varför pratar vi och umgås med en del, och lämnar andra utanför? Kan vi tänka om på något sätt? I så fall hur?
Tyvärr är material kring familjetemat ofta väldigt föråldrat.
Ofta går vi igenom alla barns och ungas familjer som ett led i att lära känna varandra. Då gäller det att vara tydlig. Ett abstrakt begrepp som familj kan innebära så olika saker för olika personer. Tyvärr är material kring familjetemat ofta väldigt föråldrat. Den mångfald som är verklighet i dag saknas.
Vi kan inte längre rita bilder på ”mitt hem”. Många barn har flera hem och olika typer av boenden. Så varför fokusera på dessa byggnader? Vi kan istället lära känna varandra genom att gå igenom varandras favoritplatser. Någon kanske trivs bäst på sin mormors sommarstuga, eller i lekplatsen bakom grannens hus. Det här säger mer om en person, än de byggnader där man oftast sover.
Vi kan inte heller längre rita ”min familj” och utgå ifrån att porträtt av traditionella kärnfamiljer avbildas. Vi kan istället rita ”de som betyder mest för mig”. En samling av kusinen, kusinens hund, kanske en farfar och varför inte storasyster. Det säger mer om en människas liv.
Så, nu lassar vi alla upp på kärran och drar vi igång detta läsår. Vi lämnar inte någon efter eller utanför.
Fredrika Nyqvist
Skribenten är pedagogisk handledare på Lärum
Foto: Pixabay