Två personer som handarbetar. I bakgrunden står personal.

Arbets- och dagverksamhet

Personer med intellektuell funktionsnedsättning som av olika orsaker inte har förutsättningar att få ett arbete med lön har rätt till meningsfull sysselsättning i form av dag- eller arbetsverksamhet.

OBS!
Finland har en ny lag om funktionhinderservice från och med 1.1.2025. Informationen på den här sidan beaktar inte ännu eventuella förändringar som den nya lagen för med sig. Lagen har en treårig övergångsperiod.

Rätten är subjektiv. Det betyder att det är frivilligt att delta, men att välfärdsområdet är skyldig att erbjuda dag- och arbetsverksamhet till alla som har behov av det.

Personer som deltar i dag- och arbetsverksamhet – eller verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning som det egentligen heter – är inte i ett anställningsförhållande. De deltar i verksamheten som en del av specialomsorgen och får sjukpension.

Dag- och arbetsverksamheten kan ordnas i välfärdsområdets egen regi, i samarbete med andra välfärdsområden eller som köptjänst av någon serviceproducent.

Gå till:

Kvalitetskriterier för verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättningen
Arbetsersättning
Olika former av arbets- och dagverksamhet
Vad är skillnaden mellan arbetsverksamhet och lönearbete?

Kvalitetskriterier för verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning

År 2016 ratificerade Finland FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Utgående från konventionen har man gjort upp kvalitetskriterier för verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning.

Kvalitetskriterierna ska stödja utvecklingen av verksamhet för personer med funktionsnedsättning. Dag- och arbetsverksamhet ska systematiskt stödja deltagarna till självbestämmande och ge dem möjligheter att påverka sitt eget liv och kunna delta i samhället.

De tio kvalitetskriterierna är:

Stöd för att göra val och planer
Stöd vid förändringar och övergångsfaser
Stöd till att bli en del av närmiljön
Stöd för att komma in i studier
Stöd för att uppnå en så stor självständighet som möjligt
Stöd för hälsa, välmående och sociala relationer
Stöd för att komma in i yrkesstudier och i arbete
Stöd för uttrycksförmåga och kreativitet
Stöd för att agera i betydande sociala roller
Stöd för att påverka innehållet i servicen och hur servicen genomförs

Utvärderingsverktyg för kvalitetskriterier

FDUV har gjort en svensk översättning av utvärderingsverktyget av kvalitetskriterierna, så att svenskspråkiga verksamheter kan bedöma hur väl kvalitetskriterierna är implementerade.

Med hjälp av verktyget är det lättare att synliggöra rutiner som behöver förstärkas och vidareutvecklas. Verktyget består av konkreta påståenden och förklaringar till dem. Personalen kan bedöma hur väl den egna verksamheten motsvarar påståendena.

Verktyget kan användas på olika sätt. Likaså kan en organisation välja på vilket sätt informationen samlas in. Verktyget utgör en modell för centrala aktiviteter och beskriver vilka förväntningar som finns på verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning.

Verktyget finns i Wordformat och kan laddas ner här:

Självutvärderingsverktyg för verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning

Läs mera om kvalitetskriterierna:

KVANK:s delegation för dag- och arbetsverksamhet:
En av aktörerna - kvalitetskriterier för verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning (pdf)
Stöd i vardagen - Lättläst om kvalitetskriterier för dagverksamhet och arbetsverksamhet (pdf)

Tillbaka upp

Arbetsersättning

Till personer som deltar i arbetsverksamhet betalas en arbetsersättning av den som ordnar verksamheten. Arbetsersättningen betalas utöver pensionen och är skattefri. Arbetsersättningen är mellan 0–12 euro per dag. Det betyder att arbetsersättningen kan variera beroende på hurdana uppgifter som görs. Ibland betalas ingen arbetsersättning alls.

Den som deltar i dag- och arbetsverksamhet står för kostnaderna för sin egen lunch medan välfärdsområdet eller serviceproducenten ofta bekostar transporten till och från verksamheten. Arbetsersättningen kan i vissa fall vara lägre än kostnaderna för lunch.

Tillbaka upp

Olika former av arbets- och dagverksamhet

Verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning kan ordnas:

på arbets- och dagcenter
som utlokaliserad arbetsverksamhet.

Arbets- och dagcenter

De flesta personer med intellektuell funktionsnedsättning deltar i verksamhet på dag- eller arbetscenter. Verksamheten sker i grupp eller individuellt. Målet med dagverksamhet är främst habiliterande och sociala. Verksamheten ska sporra till kreativitet och självständighet och innehållet i arbetsdagen ska utgå från individens behov.

De som arbetar på dag- eller arbetscentral kan delta i:

Dagverksamhet med betoning på stimulerande, meningsfulla och glädjefyllda aktiviteter, till exempel sångstunder, utomhusvistelse och pyssel.
Arbetsverksamhet med betoning på produktiva aktiviteter som ska stödja möjligheter för arbetslivsdelaktighet. Det kan till exempel handla om hantverk, monterings- och packningsarbeten för företag, köksarbete, städuppgifter eller servicearbeten.

Verksamheten ska utgå från individens behov och personliga mål. Dagverksamheten är i regel för dem med större stödbehov, medan personer med lindrigare intellektuell funktionsnedsättning i högre grad deltar i arbetsverksamhet.

Överlag har dag- och arbetsverksamheten utvecklats så att de som deltar i verksamheten ska ha större möjlighet att påverka dess innehåll. På många håll har man arbetat med varierande verksamhetsformer. Ett dag- och arbetscenter kan till exempel upprätthålla en egen hantverksbutik, ett eget café eller kultur- och konstverkstäder.

Se filmen om Marie som deltar i arbetsverksamhet

Utlokaliserad arbetsverksamhet

Personer inom dag- och arbetsverksamhet kan även delta i verksamhet utanför en enhet. Då talar man om utlokaliserad arbetsverksamhet eller öppet arbete. På finska heter det avotyö.

Syftet med utlokaliserad arbetsverksamhet är att genom skräddarsydda lösningar ge en person med intellektuell funktionsnedsättning möjlighet att lära sig och utveckla sina färdigheter på en vanlig arbetsplats. Utlokaliserad arbetsverksamhet kan erbjuda möjligheter att bekanta sig med arbetslivet, sociala kontakter och gemenskap.

De vanligaste formerna av arbetsplatser inom utlokaliserad arbetsverksamhet är restauranger, caféer och storkök. Också butiker, seniorboenden och andra arbetsplatser inom vården är vanliga.

Även om arbetet sker på en vanlig arbetsplats är det inte frågan om ett anställningsförhållande, utan om arbetsverksamhet. I vissa fall kan det vara otydligt om personen som deltar i utlokaliserad arbetsverksamhet egentligen gör ett produktivt arbete som fyller kännetecknen för lönearbete. Därför har det riktats kritik mot långvarig utlokaliserad arbetsverksamhet – det finns risk att personer med intellektuell funktionsnedsättning som gör ett produktivt arbete på öppna arbetsmarknaden i praktiken inte får möjlighet till anställning och lön.

Men utlokaliserad arbetsverksamhet kan också användas som ett verktyg för att nå anställning. Då är det viktigt att den utlokaliserade arbetsverksamheten är tidsbunden och att det är uttalat att syftet är att stärka personens färdigheter för att hen senare ska kunna bli anställd.

Tillbaka upp

Vad är skillnaden mellan arbetsverksamhet och lönearbete?