Det är ett år sedan projektet Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön startade. Vi på projektet har genom vår verksamhet fått möta personer med intellektuell funktionsnedsättning som har olika drömmar och mål gällande arbete. En del personer trivs med sin tillvaro medan en del frågar varför de inte får samma lön som alla andra eller varför ingen vill ha dem i arbetslivet.
Bland personer med funktionsnedsättning är en stor del inom dag- eller arbetsverksamhet, alltså i ett serviceförhållande. Då är man antingen på ett arbetscenter, på ett dagcenter eller så är man inom utlokaliserad arbetsverksamhet på en vanlig arbetsplats. Endast en liten del har lönearbete, alltså att personen är anställd av arbetsgivaren.
De personer vi har kommit i kontakt med är antingen sysslolösa, inom arbetsverksamhet på en enhet eller inom utlokaliserad arbetsverksamhet. Av dessa personer upplever många att de trivs med sin arbetsverksamhet men de önskar få en riktig lön.
Av de personer som är på utlokaliserad arbetsverksamhet, gör många samma produktiva arbete som deras arbetskamrater. Men till skillnad från dem som är anställda så får de en arbetsersättning som är max 12 euro per dag. Detta kan motsvara vad kollegan får i timmen, för samma typ av arbete.
De personer vi har kommit i kontakt med, som önskar en förändring och hoppas få en riktig lön, kan sakna en professionell som har tid för dem och som tror på deras förmåga och vilja att ha ett lönearbete.
Om man inte känner till möjligheten till den typen av stöd är det svårt att fråga efter eller erbjuda det
Orsaken kan vara bristfällig kunskap om arbetsfrågor, antingen hos den professionella eller personen med funktionsnedsättning – om man inte känner till möjligheten till den typen av stöd är det svårt att fråga efter eller erbjuda det – eller så finns det inte personalresurser på deras hemort eller så tas deras önskemål helt enkelt inte på allvar.
”Det klarar du inte av.” Det hade en person fått som svar av en professionell då hen hade presenterat sitt mål om lönearbete. Visst måste man vara realistisk gällande en persons mål, men om en person har bevisat att hen klarar en arbetsuppgift borde det vara tillräckligt för att ett mål om lönearbete ska tas på allvar.
Professionella måste våga och komma ihåg att fråga vad personen själv drömmer om och inte placera dem i färdiga fack på grund av deras funktionsnedsättning.
Många personer med intellektuell funktionsnedsättning har en yrkesutbildning. De har motivation och förmåga att ha ett lönearbete med stöd, men är inom en verksamhet där deras resurser och potential inte stimuleras. Professionella måste våga och komma ihåg att fråga vad personen själv drömmer om och inte placera dem i färdiga fack på grund av deras funktionsnedsättning.
I projektet har vi även kommit i kontakt med personer som önskar en förändring och som har en professionell som stödjer och verkligen jobbar för att personen ska få ett lönearbete. Då kan det i stället vara arbetsgivaren som saknar engagemang eller resurser för anställning eller så är det samhällets attityder som sätter käppar i hjulet.
Om en person uttrycker att hen vill ha ett lönearbete behöver man ta det önskemålet på allvar och aktivt jobba för det.
Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har personer med funktionsnedsättning rätt till arbete och att få stöd för att hitta och erhålla ett arbete. Enligt KVANK:S kvalitetskriterierna för främjande av sysselsättning och delaktighet ska personal erbjuda stöd till personer med funktionsnedsättning att hitta arbete. Då vi pratar om vad personer med intellektuell funktionsnedsättning har rätt till behöver servicen och samhällets strukturer också kunna bemöta viljor och önskemål kring detta.
Att söka arbete är en lång process som kan vara jobbig och kräva mycket av en person. Om en person uttrycker att hen vill ha ett lönearbete behöver man ta det önskemålet på allvar och aktivt jobba för det. Man behöver finnas där och visa att just du tror på den här människan oavsett hur lång tid det tar att hitta ett arbete.
Text: Erika Backman, projektkoordinator för Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön
Läs mera:
