För ett år sedan skrev jag min första text på lätt språk. Jag tänkte då att ”det här fixar jag”. Jag läste litet på, googlade, kollade in LL-Centers material och tyckte att jag snabbt hängde med i det lätta språkets svängar.
Ergo: jag slopade bisatserna. Förkortade texten. Bytte ut komplicerade ord till vanligare dito. Voilà, jobbet var gjort. Men vad hände? Jag hade en samling meningar som varken enskilt eller tillsammans gav läsaren mervärde. Jag lyckades ta bort innehållet när jag trodde mig skapa en lättläst text.
Det är inte så det funkar. Att man först skriver allmänspråk och sen petar bort allt extra. Nej, först måste man veta vad man vill säga.
Vad vill jag då säga?
Att skriva lättläst är som att koka en buljong tills den reducerats till fond. Alla smaker finns kvar men den tar mindre volym och man vet genast vad det handlar om. Med layout och bilder och luft skapar man en läsupplevelse.
Vad är på riktigt relevant och vad hör egentligen inte alls till den här texten? Också lättlästa texter behöver en början, ett mittparti och en avslutning. De behöver riktning och syfte. Och ett meddelande.
En lättläst text exponerar genast skribentens kunskap om ämnet. Det går inte att fuska. Jag har flera gånger fått fast mig med att försöka skriva lite luddigt om ett ämne jag är osäker på. Det lönar sig inte: lätt språk kräver klarsynthet.
Att inkludera. Att uppleva tillsammans.
Lätt språk är ärligt. WYSIWYG: what you see is what you get. Texten gömmer inte hemligheter som en del läsare förstår men andra kanske inte. Det är meningen att vi tillsammans tar till oss en text och ett innehåll. Språket blir inte ett självändamål. ”Se så många svåra ord jag kan!” Språket är bara färdmedlet. Det är innehållet och inkluderandet som är ändamålet.
I dag tänker jag att alla som skriver, för sitt yrke, på sin fritid, ja, orsak eller annan, men alla som skriver borde utan tvekan också skriva lättläst. Inte hela tiden, men ibland. Eller kanske både och. Vi skulle kunna undvika mängder av misstolkningar och felbeslut.
Jag påstår en massa saker här. Det är mina egna tankar kring lättläst, insikter jag haft under året. Jag tror inte att jag är på långt när färdig som skribent. Varken när det gäller lätt språk eller allmänspråk. Men jag fortsätter att utforska. För att det är så himla roligt.
Lätt språk har öppnat nya världar för mig. Jag hoppas att allt fler snubblar över lättlästa texter och kanske testar att uttrycka sig utgående från det lätta språkets principer.
Text: Betty Marschan, redaktör för LL-Bladet
PS. Den här bloggen är inte skriven på lätt språk
Här kan du läsa:
