– Ja, vilken tur!
Flera gånger har mina vänner och jag konstaterat att det ändå var tur att coronavågen kom när den kom, precis då våren var på väg. I stället för att överraska oss med sin fulla kraft i november.
Och nu bortser vi från den ovisshet som råder och det faktum att vi eventuellt står inför samma situation också i höst. Vi håller oss kvar i våren och försommaren en stund.
Vi har levt i mer eller mindre isolering från varandra och samhället under hela den tid då naturen, troget som alltid, gått från grått till grönt. Mycket av tillvaron har kretsat kring våra hem.
Kanske har vi jobbat på distans från våra hem eller, som många personer med intellektuell funktionsnedsättning, tvingats stanna hemma på grund av stängda dagverksamheter. Vi har suttit hemma och saknat den vanliga vardagen. Vi har saknat jobbsammanhang och fritidsaktiviteter. Saknat familj och vänner.
Våren 2020 känns som en parentes. Men kanske ändå en viktig parentes?
Naturen har ett terapeutiskt värde och den här våren har jag njutit lite extra och varit tacksam för min tid bland ogräs och odlingsbänkar..
När mycket stått i pausläge har vi kunnat fylla vår tid med utomhusliv i olika former. Kanske har vi tagit längre promenader, hittat nya vandringsleder, börjat intressera oss för fågelskådning eller odling. Det finns en trygghet i att naturen har sin gång och är ovetande om allt som händer runtomkring.
Naturen och framförallt trädgård och odling har blivit allt viktigare för mig med åren. Att pyssla i trädgården och se liv växa. Att sitta (obekvämt) och rensa ogräs och låta tankarna flyga fritt är avkopplande, samtidigt som naturen bjuder på sinnesintryck som ger ny energi. Naturen har ett terapeutiskt värde och den här våren har jag njutit lite extra och varit tacksam för min tid bland ogräs och odlingsbänkar.
Ett ofta förekommande samtalsämne under våra nätcaféträffar för personer med intellektuell funktionsnedsättning har varit utomhuslivet. Många är de som berättat att de dagligen varit ute på långa promenader och cykelturer, hjälpt med trädgårdsarbete, i många repriser under dagens lopp druckit kaffe utomhus på boendet, spelat Petanque, Kubb och Mölkky... Ja, i det stora hela tillbringat mer tid utomhus än i vanliga fall. Visserligen var det också någon som tyckte att nu börjar det minsann vara för mycket av det goda.
Jag är övertygad om att utan utomhuslivet som både tidsfördriv, kraftkälla och plats för socialt umgänge skulle det ha varit betydligt tyngre att ta sig igenom den här coronavågen.
Vanliga vårar kan det sociala umgänget ske utomhus, men likaväl inomhus. Den här våren har det inte funnits ett självklart likaväl. Den plats där vi har kunnat umgås med familj och vänner (utöver virtuella mötesplatser – tacka vet jag tekniken!) har varit utomhus. Jag är övertygad om att utan utomhuslivet som både tidsfördriv, kraftkälla och plats för socialt umgänge skulle det ha varit betydligt tyngre att ta sig igenom den här coronavågen.
Visst, coronavårens väder kunde ha varit bättre. Men coronavågens tajming kunde också ha varit sämre. Visst kan man ta en promenad i novembermörker, men nog är det så mycket trevligare att göra det i aprilljus.
Nu blickar vi framåt. Med hopp om en vacker sommar, människomöten och många kramar (sen när man får)!
Text och foto: Sofia Jernström, verksamhetskoordinator för Steg för Steg
