FDUV, Kehitysvammaisten Tukiliitto, Kehitysvammaliitto och Autism Finland ser det som viktigt att riksdagen godkänner lagen om funktionshinderservice i höst och att den träder i kraft i början av nästa år.
Regeringspropositionen 191/2022 rd innehåller flera bra skrivelser. Efter vårens utlåtanderunda har en del korrigeringar gjorts enligt våra önskemål, bland annat när det gäller tillämpningsområdet. Lagförslaget behöver dock fortfarande korrigeras på vissa punkter. Korrigeringarna behövs för att lagförslaget ska vara i enlighet med FN:s funktionshinderkonvention och för att lagens syfte om likabehandling, delaktighet och deltagandet i samhället ska uppfyllas jämlikt för alla personer med funktionsnedsättning.
De viktigaste korrigeringsbehoven gäller klientavgifterna, dag- och arbetsverksamhet, arbetsträning och jämlikt stöd för fritid. Nedan redogör vi för de ändringar vi hoppas att riksdagen gör då den behandlar förslaget i höst.
Avgiftsbördan ökar avsevärt
Enligt lagförslaget ska transporterna till dag- och arbetsverksamhet samt till kortvarig omsorg beviljas via paragrafen stöd för rörligheten. Det här innebär att självriskandelar för transporterna tillkommer, vilket i sin tur leder till att avgiftsbördan ökar avsevärt för de familjer som i dag får servicen med avgiftsfria transporter via specialomsorgslagen.
Familjernas avgiftsbörda ökar ytterligare av de oskäligt höga kostnaderna för barns boende utanför hemmet. Även den i dag avgiftsfria för- och eftermiddagsverksamheten som ordnas via specialomsorgslagen föreslås bli avgiftsbelagd i framtiden. Enligt lagförslaget ska verksamheten beviljas via grundskolelagen, vilket betyder att den blir avgiftsbelagd.
Dessa nya klientavgifter är inte i enlighet med normalitetsprincipen. Dessutom riskerar klientavgifterna att utgöra ett hinder för att ta emot service, i synnerhet då det i praktiken är ovanligt att klientavgifter efterskänks eller nedsätts i enlighet med § 11 i lagen om klientavgifter, även om klientavgifterna uppenbart äventyrar personens eller familjens ekonomiska situation.
Avgiftsfria transporter borde därmed ingå i följande service:
- dagverksamhet (23 §)
- träning (7 §)
- särskilt stöd för delaktigheten (12 §)
- stöd i att fatta beslut (14 §)
- krävande multiprofessionellt stöd (16 §)
- kortvarig omsorg (22 §).
Även arbetsverksamhet som beviljas till personer med funktionsnedsättning borde omfattas av avgiftsfria transporter.
Avgifterna för barns boende utanför hemmet borde grunda sig på barnets egna inkomster i enlighet med 7 d § i lagen om klientavgifter, vilket till stor del motsvarar dagens tillämpningspraxis.
Vi föreslår även att paragrafen för kortvarig omsorg (22 §) också omfattar morgon- och eftermiddagsverksamhet på grund av funktionsnedsättning senast från och med årskurs tre. Det skulle vara i enlighet med normalitetsprincipen att bevilja servicen via funktionshinderlagen i stället för grundskolelagen, eftersom barn utan funktionsnedsättning inte längre har behov av eller beviljas servicen vid motsvarande ålder.
Dag- och arbetsverksamhet samt arbetsträning
(7–8 § och 23 § i lagen om funktionshinderservice samt 2 § och 35 § i specialomsorgslagen)
Enligt lagförslaget försämras dag- och arbetsverksamheten och vi föreslår därmed flera korrigeringar. Det borde vara möjligt via 23 § om dagverksamhet att bevilja servicen enligt individuella behov utan kategoriska begränsningar. Detta för att göra det möjligt att kombinera arbetsverksamhet och/eller sysselsättningsfrämjande verksamhet med dagverksamhet. I dag kan personer med funktionsnedsättning i bästa fall flexibelt kombinera arbetsverksamhet, arbetsträning och dagverksamhet, vilket borde vara möjligt även i framtiden.
Arbetsträning borde vara en subjektiv rättighet som beviljas som en del av 7–8 § om träning – vilket var planen enligt tidigare förslag – då man nu inte heller planerar lägga fram lagstiftning om främjande av arbetslivsdelaktighet eller stifta om arbetsträning i socialvårdslagen. Enligt gällande lagförslag blir arbetsträning därmed en behovsprövad tjänst, vilket kommer försämra tillgången till servicen.
Om arbetsverksamhet inte ingår i den nya lagen om funktionshinderservice, borde specialomsorgslagens paragrafer om arbetsverksamhet (2 § och 35 §) fortsätta gälla tills vi har ny lagstiftning om arbetslivsdelaktighet. Annars försätts personer som i dag beviljas arbetsverksamhet via specialomsorgslagen i en sämre ställning, eftersom de inte längre skulle ha en subjektiv rätt att delta i arbetsverksamhet. Inte heller de skrivelser om arbetsverksamhetens kvalitet och innehåll i socialvårdslagen från år 1982, motsvarar de behov som dessa personer har i dag.
Jämlikt stöd för fritiden
(Lag om funktionshinderservice 9 § och 12 §)
Principen om jämlikhet och även FN:s funktionshinderkommittés beslut från 7.4.2022 om personlig assistans i Finland (CRPD/C/26/D/46/2018) förutsätter att även de med stora stödbehov – inkluderat stöd i att fatta beslut – ska behandlas jämlikt med andra funktionshindergrupper i beviljandet av personlig assistans. Lagförslaget innehåller nu ett resurskrav, som innebär att de personer som har allra störst stödbehov riskerar bli utan personlig assistans. Det är samma människor som just behöver allra mest stöd och hjälp för delaktighet i samhället och som är i störst risk att marginaliseras.
Vi anser att resurskravet är diskriminerande och föreslår i första hand att det slopas.
Om resurskravet inte slopas måste man åtminstone göra servicen särskilt stöd för delaktigheten likvärdig med personlig assistans för fritiden. Minimiantalet timmar för särskilt stöd för delaktighet borde vara 30 h/månad, liksom den är för personlig assistans för fritiden. Om särskilt stöd för delaktigheten inte motsvarar personlig assistans för fritiden, blir personer med de mest krävande stödbehoven i en sämre position än andra personer med funktionsnedsättning i fråga om delaktighet på fritiden. Det är oskäligt att personer med de allra största stödbehoven får mycket mindre stöd än andra.
Avslutningsvis, lagens finansiering behöver följas upp noggrant. Finansieringen måste vid behov ökas omgående. Med tillräcklig finansiering garanterar vi att lagen är i enlighet med FN:s funktionshinderkonvention och att välfärdsområdena har möjlighet att ordna funktionshinderservice på det sätt som lagen förutsätter.
Helsingfors 3.10.2022
Lisbeth Hemgård, FDUV
Risto Burman, Kehitysvammaisten Tukiliitto
Susanna Hintsala, Kehitysvammaliitto
Satu Taiveaho, Autismiliitto
Tilläggsinformation:
- FDUV, verksamhetsledare Lisbeth Hemgård, 040 526 43 69, lisbeth.hemgard@fduv.fi
- Kehitysvammaisten Tukiliitto, jurist Tanja Salisma 050 3160 663, tanja.salisma@tukiliitto.fi
- Kehitysvammaliitto, verksamhetsledare Susanna Hintsala 040 7416 179, susanna.hintsala@kvl.fi
- Autism Finland, verksamhetsledare Satu Taiveaho 050 4097 940, satu.taiveaho@autismiliitto.fi