I Svenskfinland är den stora, och i praktiken enda, serviceproducenten för personer med utvecklingsstörning Kårkulla samkommun, ett av 17 specialomsorgsdistrikt (inberäknat Ålands omsorgsförbund). När specialomsorgsdistrikten ses över i Finland uppstår många frågor kring Kårkulla och dess existens.
Vilken är Kårkulla samkommuns framtid? Hur ska vi kunna garantera svenska tjänster i områden där svenskan är i minoritet? Motsvarar Kårkullas tjänster familjernas och utvecklingsstördas önskemål och behov? All den samlade kunskap som finns i Kårkulla samkommun kan gå förlorad.
På FDUV upplever vi ofta att livsbanan för personer med utvecklingsstörning utstakas i ett mycket tidigt skede. I de flesta fall segregeras dessa medmänniskor till en parallell verklighet där de går i specialskola, specialyrkesträning, bor i grupphem och åker taxi till dagcentralen och tillbaka till grupphemmet igen. Det finns få öppningar för att bli inkluderad i det omgivande samhället.
En av FDUV:s målsättningar är att tjänster erbjuds i närsamhället och att personer med utvecklingsstörning kan få sina tjänster som alla andra i kommunen. Dessa målsättningar stöds av både FN:s handikappkonvention och det nationella handikappolitiska programmet.
Kommunerna har sällan den speciella kunskap som behövs för att upprätthålla specialomsorgen och därför vore det ytterst viktigt att det finns en enhet som kommunen och familjerna kan anlita vid behov. Det kan handla om alternativ kommunikation, boendeträning, omsorgsmedicin beroende på vad som behövs, och här har Kårkulla samkommun en fortsatt uppgift att sprida den samlade kunskap som byggts upp under många år.
I servicestrukturreformen vill man utveckla specialupptagningsområden (ERVA) vars uppgift är bland annat att se till att det produceras tjänster inom olika specialområden. I Svenskfinland kan vi sällan bli riktigt stora experter på något område, vi måste alltid betjäna alla och därför utvecklar vi lätt en ytlig, men bred kunskap kring många frågor. Inom specialomsorgen finns det ett uppenbart behov av att fördjupa sig i vissa områden, till exempel autism, alternativ kommunikation, omsorgsmedicin och psykiatriskt stöd för personer med utvecklingsstörning.
Kårkulla samkommun erbjuder tjänster i hela Svenskfinland. Det betyder samtidigt att samkommunen måste förhandla med många kommuner vilket gör det tungrott och administrativt svårt. Verksamheten bedrivs på ett stort geografiskt område vilket utan tvivel inte underlättar beslutsfattandet.
I FDUV har man diskuterat behovet av olika regionala resurscentra. Genom att skapa egna regionala plattformer i exempelvis Nyland, Åboland och Österbotten kunde verksamheten göras mer flexibel. Dessutom kunde tillgången till specialkunskap garanteras via samarbete med de olika specialupptagningsområdena. Dessa regionala resurscentra kunde i fortsättningen upprätthållas av Kårkulla samkommun där de kunde sprida det specialkunnande de har inom specialomsorgen och samtidigt sammankopplas med de nya specialupptagningsområdena.
FDUV önskar också att kommunerna i framtiden tar ett större ansvar för att erbjuda personer med utvecklingsstörning tjänster också på svenska. Att en producent har en så klar monopolställning som Kårkulla samkommun har i dag betyder för många mänskor att det inte finns några alternativ om man inte är nöjd med tjänsterna. Inom förbundet har vi många gånger upplevt att familjen hellre väljer en finsk producent eller väljer att sköta sina barn själva om tjänsterna inte motsvarar de behov som personen med funktionsnedsättning har.
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
FDUV träffade justitieminister Anna-Maja Henriksson den fjärde juli 2013. Orsaken till mötet var att berätta hur FDUV ser på kommun- och servicestrukturreformen och hur Kårkullas framtid kunde se ut. I FDUV:s delegation deltog förutom verksamhetsledare Lisbeth Hemgård även FDUV:s två viceordföranden Beatrice Wahlström och Ossian Wassborr.
