Detta är olyckligt eftersom dessa personer redan i utgångsläget har begränsade möjligheter att röra sig i samhället eller använda allmänna transportmedel.
För dem är de beviljade resorna kanske det enda sättet att ta sig till en fritidsklubb, en motionsanläggning eller ett kulturevenemang. I huvudstadsregionen är avstånden av naturliga orsaker längre, särskilt för oss som har svenska som modersmål, vilket motiverar behovet av understödda resor.
Tidigare har man kunnat spara på sina få resor genom att åka i samma taxi med andra. Denna möjlighet är nu hotad. Dessutom minskar antalet resor från och med hösten för socialvårdens klienter från åtta till fyra per månad och självriskandelen för varje resa höjs i båda kommunerna.
Att resorna blir färre och litet dyrare kan på lång sikt innebära att de som är mest utsatta blir ännu mera isolerade. På lång sikt kan det också leda till att den fritidsverksamhet som nu ordnas i huvudstadsregionen hotas på grund av få deltagare, vilket i sin tur leder till ännu färre alternativ och mera isolering.
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
FDUV
Ant Simons, styrelseordförande
DUV i Mellersta Nyland