I den nya läroplanen har elevens delaktighet i sin egen inlärningsprocess en central roll. Nu ska alla elever beaktas, undervisningen skall differentieras och läraren ska beakta att elever lär sig på olika sätt. Det är oerhört viktigt att läraren lär känna den enskilda elevens förutsättningar för att lära sig vilka stödåtgärder och bedömningsmetoder som gynnar elevens inlärning.
Skolorna ska erbjuda olika stödåtgärder och stödet indelas i tre nivåer: allmänt, intensifierat och särskilt stöd. Stödet ska vara flexibelt, långsiktigt planerat och anpassas enligt behovet av stöd. Stödet ska ges så länge, på den nivå och i den form som det behövs. Elev och vårdnadshavare ska höras innan en elev överförs från en stödform till en annan.
Allmänt stöd kan ges åt vilken elev som helst som behöver stöd för inlärningen. Eleven kan vid behov få specialundervisning eller stöd av resurslärare i klass eller i mindre grupp.
Intensifierat stöd innebär vanligen flera olika stödåtgärder: regelbunden specialundervisning en eller flera gånger per vecka, skolgångsbiträde i klassen med mera.
En elev som har särskilt stöd kan gå i stor klass, smågrupp eller, i en del kommuner, i specialskola. Eleven kan ha till exempel koncentrations- och/eller inlärningssvårigheter, individualiserad lärokurs i ett eller flera ämnen eller förlängd läroplikt på grund av en funktionsnedsättning.
Elever som har exempelvis hörselskada, synskada eller utvecklingsstörning får förlängd läroplikt. De får automatiskt särskilt stöd och beslut görs redan i förskolan. Elever med syn- eller hörselnedsättning går ofta i vanlig klass i grundskolan. I deras IP skriver man in hur undervisningen ordnas så att eleven har så goda förutsättningar som möjligt att lära sig.
Det finns kommuner som även välkomnar elever med utvecklingsstörning i den allmänna grundskolan, men i många kommuner placeras elever med utvecklingsstörning i specialskolor. Vilken skolform som är bäst för den enskilda eleven finns det olika åsikter om, men det skulle vara viktigt att besluten inte utgår från byråkratiska strukturer utan från den enskilda eleven och hens behov. Idealet vore om alla personer i samma ålder skulle ha möjlighet att mötas i vardagen både på dagis, i grundskolan, på andra stadiet och i arbetslivet. Hur ska personer med funktionsnedsättning annars lära sig att det är en del av samhället och gänget?
Vad säger lagar och FN-konventioner?
Enligt den nya läroplanen skall utbildningen ordnas utgående från elevens ålder och förutsättningar och främja en sund uppväxt och utveckling. Enligt Finlands grundlag och lagen om likabehandling får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av exempelvis kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, språk eller handikapp. Den grundläggande utbildningen ska skapa möjligheter för livslångt lärande, vilket är en förutsättning för ett gott liv.
I paragraf 24 i FN:s funktionshinderkonvention står det att man skall säkerställa ett inkluderande utbildningssystem på alla nivåer och ett livslångt lärande. Det skall göras möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle. De skall inte utestängas från det allmänna utbildningssystemet, och skall på samma villkor som alla andra få tillgång till en integrerad grundutbildning på sin hemort, även på andra stadiet. Personer med funktionsnedsättning skall, liksom alla andra personer i samhället, ha möjlighet till yrkesutbildning och livslångt lärande utan diskriminering. Dessutom skall de erbjudas skälig anpassning.
Det finns åsikter i samhället och i skolvärlden om att den allmänna grundskolan inte passar alla. Min dröm är att vi i Finland skapar ett inkluderande skolsystem, en miljö där elever och lärare har möjlighet att möta olika människor med ett öppet sinne. Att vi ser möjligheterna och inte hindren och att vi vågar utmana och kräva något av alla elever på alla stadier. Alla har rätt att känna sig delaktiga och att de har en plats i vårt samhälle. Hur kan vi lära oss acceptera olikhet om vi inte skapar ett samhälle där vi kommer i kontakt med sådana som inte är som vi själva?
Ann-Marie Knuuttila är mamma till fyra barn, en med funktonsnedsättning (Downs syndrom), speciallärare, familjestödjare inom FDUV, vice ordförande i Me osalliset ry – Vi delaktiga rf.